Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skri, skyndade ut, hoppade upp i släden, och så
körde de vidare åt lagmannens till.
Och det smärtade och upprörde honom icke
mer. Han grät denna natt tysta, stilla tårar, som
renade och skänkte ro. På morgonen begaf han
sig af, och ingen kvarhöll honom.
Han var fri. Fri från sig själf och fri från
allt. Det som hade varit, föreföll honom plöts-
ligt som en saga, hvilken han hört förtäljas om
någon annan, som ett skådespel, hvilket han åsett
och från hvilket han aflägsnat sig, då ridån fallit.
— Skola vi rasta här? frågade skjutskarlen.
De hade kört in på en gård, och hästen
hade stannat.
— Hvad är detta för en gård?
— Karila.
Allt gårdsfolket tycktes redan sofva, blott i
en kammare lyste ljus. Antero såg genom fön-
stret den unge husbonden sitta vid ett bord,
sysselsatt med att läsa.
— Nej, men ... Är det möjligt! Hvem
hade kunnat tro . . . Jag höll nästan på att inte
känna igen! Stig in . . . Det var då roligt! Att
jag ännu en gång fick råka magistern. Då jag i
somras hörde, att ni rest förbi oss, var jag flere
dagar riktigt nedstämd.
— Det passade inte då för mig att hälsa på.
— Nej, nej! Kunde nog tänka det. Och
hade ni kommit då, så skulle ni kanske inte ha
63
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
