Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ah, de uslingarna! Jag skulle aldrig ha kun-
nat tro, att det fanns sådana mördare. Det
förefaller mig alldeles, som skulle de ha dö-
dat en lefvande varelse. Men en gång skall nog
solen på nytt befrias och morgonen gry!
— Ni har en fast tro.
— Ja, det har jag! sade Kari med blixtrande
ögon, och den har jag hämtat ur denna bok.
Antero vågade icke säga, att hans egen tro,
den tro, som denna bok gifvit honom, begynt
vackla. Han omtalade likväl, hvad som inträffat
i Helsingfors, huru galet det gått dem, huru man
synbarligen ärnade kväfva alla finskhetssträfvan-
den i deras linda, huru det såg ut som om allt
skulle komma att gå om intet.
— Ack! suckade karila-husbonden, som, utan
att afbryta, med lågande blick och ett uttryck af
skälfvande harm i sitt anlete lyssnat till hans ord.
— Jaså, det är verkligen så, det är verkligen så!
Men hör nu, magistern, jag är ju nog inte rätte
mannen att gifva er råd, som är så mycket klo-
kare än jag, men får jag ändå säga er en sak?
— Ja gärna!
— Jag tror för min del, att ni fruktar dessa
mörka moln mer än de förtjäna. Vårens häftiga
regnskurar skada inte sådden. Nu regnar och
mullrar det, men i morgon ha vi redan klar him-
mel. Gamla människors planer och funderingar
likna i mitt tycke inte så litet murkna trädstam-
mar vid vägkanten, högtidliga och skrämmande.
5 65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
