Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han luft för dig. Och nu blir han allt mer främ-
mande för oss.
Prosten blef ond.
— Han må gärna gå sin väg, ju förr dess
bättre. Detta börjar redan gå alltför långt. Jag
kan sannerligen inte mer tillåta, att min egen
son inte allenast bringar skam öfver vår familj
och våra vänner, utan till på köpet lika fräckt som
öppet ansluter sig till mina värsta fiender, som
både offentligen och i hemlighet smäda och
nedsätta mig i min församlings ögon. Han borde
förstå, att det är opassande och taktlöst, ifall han
hade den minsta tillstymmelse till hederskänsla.
— Jag tar ju honom inte på något sätt i
försvar.
— Så säger du nu, men du gör inte det
minsta för att bringa honom till förnuft, för att
lära honom att inse detta. Tvärtom kelar du med
honom och skämmer bort honom, som vore han
en martyr, och som vore vi de skyldiga och inte
han, som ju ändå . . .
— Jag har nog försökt vara sådan du ön-
skat, men inte vet jag just, om det båtat till
något. Men det borde till och med du se, att
han lider och grubblar — han magrar och blir ble-
kare och tankfullare dag för dag.
— Ja, ja, sade prosten vresigt.
Prostinnan ville icke längre fortsätta dispy-
ten. Prosten hade stigit upp och gick in i sitt
146
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
