Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon kommer att hålla mig kvar vid det, vid hvil-
ket jag vill stå. Naimi hade naturligtvis dragit mig
tillbaka till världen, insnärjt mig i dess bojor . . .
Hvad månne hon egentligen tänkte om min dikt,
som jag i en svag stund gaf henne? Sedan dess
har jag inte hört af henne — och inte heller velat
höra.
Kan det i vida världen finnas en människa
lika osjälfvisk, lika trofast, lika uppoffrande
som Emma? Det är kanske just detta, som jag
älskar hos henne. Huru vackert svarade hon
inte, då Karolina, när jag skulle resa till Naimis
bröllop, frågade henne: »Hvarför månne An-
tero är så nedstämd?" Hon svarade beundrans-
värdt lugnt, fastän hon redan då älskade mig:
— „Jag tycker så synd om Antero, som inte får
Naimi". — Och när jag sedan kom tillbaka, vår-
dade hon mig nästan som en sjuk. Vårdade?
Ja, jag vet inte, egentligen var jag ju inte sjuk
— och ändå föreföll det mig ständigt, som hade
jag varit det och som hade hon vårdat mig.
Som hade hon hvarje gång vi sammanträffade
med hvarandra velat säga: „Nå, var inte sorg-
sen mer, den saken kan man ju inte mer hjälpa,
men jag hade så gärna unnat henne åt dig".
Kanske var det just fördenskull jag begynte älska
henne ... Ty hon är en ädel människa, den äd-
laste jag känner, ädel ända ifrån födelsen, en
människa som aldrig sett något ondt och aldrig
gjort något ondt.
286
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
