Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Då farbror sedan kom och tittade igenom
hans anteckningar och sade, att det i dem fanns
mycket nytt, nya idéer och nya uppslag och upp-
gifter för språkforskningen, så sade Robert: „Nå,
nu kan jag dö lugn". — Hanna sade en gång
till honom: „Du borde inte ständigt tänka på
sådant där". — „Hvad borde jag då tänka på?"
— frågade Robert förvånad. — „Du borde tänka
på din odödliga själ". — Robert svarade: „Jag
lefver endast i det fall att mitt verk lefver".
Mamma grät: „Att du måste dö så ung!" —
Då svarade han igen: „Jag dör ju inte, ifall mitt
arbete inte dör". Ännu, då han redan yrade,
ropade han många gånger: — „Idéerna lefva,
idéerna lefva — evigt — evigt!" De orden voro
hans sista. Han talade ju nog också senare nå-
got, men vi förstodo ingenting af det han yttrade,
men farbror Lönnrot sade, att det var lapska.
De gingo en stund tysta, så tog Karin igen
till orda:
— Före sin död lade han mig på hjärtat, ja,
han tog nästan det löftet af mig, att jag skulle
grunda den där skolan, och Hanna och jag ha
nu också beslutit att öppna den antingen här el-
ler i Kuopio, där jag antagligen nästa år kommer
att hushålla för smågossarna.
Karin hade förändrat sig till sin fördel, hon
hade blifvit mer själfmedveten och säker, och hen-
nes blick var fridfull och klar.
— Robert hade också en hälsning till er.
307
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
