Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 26
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Säg Hagman", yttrade han, „att människan må-
ste tänka mer på sitt folk och mänskligheten än
på sig själf, gällde det till och med hennes egen
salighet. Pietisterna ha det stora felet att blott
tänka på sin egen smärta och sköta sina egna sår,
som de själfva tillfoga sig, endast för att sedan
få pyssla om dem."
Antero spratt till en smula, han hade själf
mången gång tänkt just detsamma.
— Han kände oss måhända inte rätt, sade
han likväl.
— Nej, kanske inte.
— Men i vissa afseenden kunde han ändå
ha rätt, mycket rätt till och med, tillade han efter
några ögonblick.
Man närmade sig kyrkan. Klockorna ringde
i långsam takt, svingande upp och ned, fram och
tillbaka, och aftecknade sig genom luckorna emot
den blå himlen Man kom fram till klockstapeln,
kistan lyftes ned från släden och ställdes på
marken. Helander och klockaren stodo i dör-
ren. Så snart första versen af begrafningspsal-
men var sjungen, bars kistan vid klockornas
klang genom stapelns hvalf och längs en upp-
skottad väg till kyrkogården, där grafven blif-
vit redd i en dunge af stora granar, alldeles
nära älfvens strand — ett fridfullt, väl skyddadt
ställe.
Helander begynte jordfästningen.
308
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
