Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag — och likväl hade hon nyss förut varit rädd för
att jag skulle gå och kasta en blick ombord?
Hon var för klok att icke förstå skälet till min
tystnad. Och hon var lika uppriktig som hon var klok.
»Ni måste gå ombord och se efter, Humphrey»,
sade hon. »Och om ni sedan vill skratta åt mig, så
ger jag er både mitt tillstånd därtill och min
förlåtelse. »
Jag reste mig enligt hennes önskan och gick ned till
stranden.
*Var försiktig!» ropade hon efter mig.
Jag vinkade till henne från backen och släppte
mig ned på däck. Så gick jag akteröver till
kajut-trappan och ropade dit ned. Ulv Larsen svarade, och
när han reste sig för att gå uppför trappan, spände jag
revolvern. Jag höll vapnet hela tiden på detta sätt
under vårt samtal, men han tycktes icke fästa sig
därvid. Hans utseende var sig likt, som då jag sist
såg honom, men han var dyster och fåordig. De ord,
vi växlade, kunde verkligen knappast kallas ett
samtal. Jag frågade icke, varför han icke hade kommit
i land, och han frågade icke varför jag hade kommit
ombord. Hans huvud var bra igen, sade han — och
så lämnade jag honom utan vidare ordande.
Maud mottog min rapport med synbar lättnad, och
då vi efter en stund sågo rök höja sig från kabyssen,
blev hon ännu mera belåten. Dagen därpå och den
därnäst sågo vi också rök därifrån, och emellanåt
sågo vi en skymt av honom på akterdäck. Men det
var allt. Han gjorde intet försök att komma i land.
Vi visste det, ty vi fortforo att hålla vakt om nätterna.
Vi väntade, att han skulle företaga sig någonting,
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
