Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så att säga visa sin hand —■ och hans overksamhet
förbryllade och pinade oss.
Så förgick en vecka. Vi hade icke en tanke på
annat än Ulv Larsen, och hans därvaro försatte oss
under ett tryck av oro och onda aningar, som hindrade
oss från att sysselsätta oss med ett enda av de små
företag vi hade planerat.
Men vid veckans slut upphörde röken att stiga upp
från kabyssen, och han visade sig icke längre på
akterdäck. Jag såg, att Mauds kvinnliga oro åter
anfäktade henne, fastän hon av försagdhet — och som
jag tror även av stolthet — avstod från att begära
en ny rekognoscering. Och varför skulle man
egentligen kritisera henne för detta? Hon var gudomligt
altruistisk och hon var kvinna. Dessutom kände
jag själv ett visst obehag vid tanken på att denne man,
som jag hade försökt döda, skulle ligga döende i
ensamhet, då han hade medmänniskor så nära. Hon
hade rätt. Den lag, som utgjorde rättesnöret för min
grupp inom mänskligheten, var starkare än jag. Att
han hade händer, fötter och en kropp, som var skapad
ungefär som min, ställde en fordran på mig, som jag
ej kunde förbise.
Jag avvaktade icke, att Maud skulle skicka mig dit
för andra gången. Jag upptäckte, att vi behövde
kondenserad mjölk och marmelad och förklarade, att
jag ämnade mig ombord. Jag såg, att hon knappast
visste vilketdera hon ville. Det gick till och med
därhän, att hon invände, att mjölken och marmeladen
voro överflödiga, och att det ju kunde hända, att jag
ginge förgäves. På samma sätt som hon förut hade
genomskådat min tystnad, så genomskådade hon nu
373
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
