Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - En utsikt. Reseskiss af Lennart Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bozens hus likt Adige infattade i
druf-blå bärg.
Låge Freudenstein blott något högre,
skulle Eppanbärgen icke skymma
Ro-sengartens spetsiga dolomitstalp, som i
aftonglöden brinna med rubinklar glans
mot den kalla kvällsluften.
I två till tre afsatser bänder sig det
bördiga slättlandet från flodnivån upp
till den höjd, det innehar i Eppanbyns
dal. Längst ned på slätten, där den
hvita landsvägen slingrar sig fram på
jämn mark fram till Bozen, stå träd i
rader, och däremellan ligga åkerland
med blågrön grönska. Här uppifrån
ser det ut som ett grönt golf bestänkt
med granriskvistar. Men slätten har
haft tid att ta anlopp till ett språng i
höjden. Ända från Bozen har den
löpt, föga hindrad af träd och
landt-gårdar, kyrkor och hvita kloster, och nu
förlorar den sitt gamla fotfäste och
svingar i höjden, beskådad i sin bragd af de
gråröda ruinerna af borgen
Sigmunds-kron, hvilken tung och fördröjd ännu
in i sena tider envisas att stå rak med
torn och murar, om än flydda
århundradens fejder slagit kopparhufvan af
den gamle bjessen och tiden gjort
flera kreneleringar i muren, än
byggmästaren från början ämnat.
Efter den långa, makliga hvilan i
själfva floddalen blir nu terrängen
djärfvare. Slätten och floden, det
gamla lugna paret, ha fått unga
ättlingar, buktande bärgskullar med
romantik i mossiga ruiner och med
vin-löf kring pannan, cch mellan dem
bärgbäckar, gröna och svala, skvallra
om ett kallt land, ännu högre upp från
hafvet, ett land med evig snö.
Hur underligt är det icke formadt
detta land i alla sina afsatser,
vändningar och tomma floddalar, allt
om-kretsadt af taktfasta linier från
vinbär-gens grönska och ändå med frikostigt
utrymme för en vänlig hvit by, en
kyrka och ett hvitt kloster, hvars
stränga fyrkant och inmurade gård på långt
håll förråder sin karaktär. Landsvä-
gen förlorar sig, kommer och svinner
igen och svänger till sist in i Eppan,
där diligensen under ljudande
post-homslåt med bjällerprydda hästar och
för surrande broms stannar utanför
värdshuset »Goldene Rössel» midt i
byn med dess underliga hus i
medeltidskaraktär, påminnande om
riddar-böcker.
Tio minuters marsch från själfva
byn och så är man uppe på terrassen
till Freudenstein.
Till höger löper blicken öfver jämna
fläckar odladt land. Molnskuggor
vandra ljudlösa öfver detta land fullt af
vin och säd, säd och vin, och då
vinet tröttnat i sina våglinier tar skogen
vid, och till sist har den gröna Färgen
förlorat sig i den blåvioletta ton, som
kommer bärgen att se ut som
ofantliga stelnade hafsvågor med skumstänk
af hvita byar i den rungande svängen
och färglöst hvita bränningar i höjden
— den eviga snön.
På terrassen stå kastanjerna och
gripa med sina fingrade blad ut i den
tomma genomskinliga luften, och nerier
med mycket röda kronor vifta sakta
för vinden mot bärgens häftiga blå.
Sedan århundraden ha bärgen sett
jordtorfvan vändas afvig af blanka
plogjäm, sedan århundraden ha de
sett vinstockeil^ sända ut sega skott
och kännt vinblommens bedöfvande
ångor. Nu går drufvan genom
fräsande vinpress, förr trampades* den af
grofsulade män, hetsade till dans af
larmande strängar. Och från
århundraden och åter århundraden har
Ep-pandalen bebctts af människor, som
älskat naturen och lifvet. Än spåras
deras kärlekslif i legender, sagor och
konst, och kring bärgen ligger en
minneskrans af borgar och slott, hvilka
under tidernas lopp kristalliserats fram
ur den gråröda klippan. Nere i
dalen, ute vid det flygande stalpet, uppe
bland vinbärg och fastklängd vid den
ärriga bärgryggen blänker ännu i bleka
facetter gråhvit mur af borgar och tom,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
