Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 5, maj 1899 - Litteratur - Sång. Af Don Diego - Många konster
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SÅNG.
Harald Jacobson har före denna
ut-gifvit icke mindre än tre diktsamlingar,
af hvil ka den tredje »Kungsängsliljor»
tillvann sig uppseende genom den
moraliska kraft, det allvar, som talade ur
ofta järnhårdt formade strofer. Man
såg, att man här kke hade att göra
med en rimsmidare, hvilkens hela
tankevärld vände sig kring hans eget lilla
jags bekymmer och stämningar. Och
sådant har ju, strängt taget, publiken
inte att göra med. Den vill och bör
ha reellare födare, och den poet, som
kan ge en social och moralisk
innebörd åt sina vers, står öfver den, som
blott utgjuter sig i ett svagt
stämnings-apoteos, äro hans rader aldrig så
musikaliskt smekande.
I »Sång», sin senaste — af A. Sjögren
symboliskt utstyrda — diktbok visar
hr Jacobson samma goda egenskaper
som förr, med ett plus af den mognad,
lifvets bitterhet gett honom. Han är
religiös, men satiriserar allt sedligt
pryderi, predikar nykterhet, men
förstår att se lifvets glada sidor, han
sjunger om de fattige och hungrande,
men risar den falska barmhärtighet,
som lyser för gifvarens skull, han
ropar på en välgörenhet af hjärtat. Och
då han talar om sin »sångarlön»,
skrif-ver han dessa för honom så
karaktäristiska ord:
»Du lönar mig för sångarvärf,
om du ger nödens barn din skärf.
Si, myntens klang i fattig hand
må bli applåd för sångarbrand».
Emellertid har han rätt äfven till
andra applåder. Ty det fordras mod
och själfständighet att som han söka
»handla» genom sin »sång», sätta sig
en praktisk mission före — därmed
föraktfullt brytande med satsen, att
konsten är till för sin egen skull. Han
är en af dem, som gå ut bland folket
för att under den form, som står
honom till buds, diktens, söka lindra och
afhjälpa olyckorna. Och han blygs
inte att yppa sitt medlidande inre med
en naiv schwung, som är rätt ovanlig
i våra tider, då våra skalder lägga an
på det blaserade och subtila.
Det må varda honom förlåtet, att
den yta, under hvilken passionen för
det rätta här böljar, ej alltid har det
tilldragande utseende, som man kunde
fordra. Versen löper stundom hårdt
och ojämt. Men man glömmer snart
detta för hvad som finns därunder, och
det är både uppryckande och sällsamt
att läsa sådana friskt satiriska eller
mot det sublima sträfvande poem som
»Biskopskorset», »Kristus på
kyrkomötet», »Katolikens amulett»,
»Brinnande barmhärtighet», »I katolska
tämp-let» och framförallt »Offersången», som
lik helig rörelse slår upp från en själ,
flammande af begär att se vår
dekaderade tid stoltare och bättre. (A.-B.
Svanbäcks förlag. 2 kr.)
Don Diego.
MÅNGA KONSTER.
För hvarje gång jag får tag i ett
nytt arbete af Rudyard Kipling
måste jag beundra hans friska,
illusionslösa blick på lifvet, hans
oförbränner-liga humor — som dock har en glimt
af melankoli —- och hans skildringars
målande kraft.
Hvad måtte ej denne unge, blott
några och trettio år gamle författare
ha upplefvat i sina dar! Hans
erfarenheter tyckas sträcka sig kring de
mest skilda land och folk och vara
hämtade från alla möjliga situationer.
Liksom i hans föregående böcker
befinna vi oss i hans ofvannämnda, af
hr Karl Hedberg öfversatta,
berättelsesamling »Många konster» än på fältfot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
