Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:o 11, november 1899 - Bröderna Carvajales. Af Angel R. Chaves. Öfversättning från spanskan för Varia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Leon, låter verkställa på de
båda männen don Pedro och don
Juan de Carvajeles såsom trolösa
och förrädiska lönnmördare.»
Efter några ögonblick hade tåget
kommit fram till klippan. Alla
gin-go då på en brant gångstig upp lill
dess topp. Konung Fernando
åskådade den fasansfulla ceremonien
nedifrån.
Den öppna likkistan skulle
innesluta de båda bröderna lefvande och
starkt bundna. Då prästerna, som
uppstämde psalmer, sågo en så
fasansfull grymhet, fastnade deras röster
i struparne.
Plötsligt lutar sig den yngre af
bröderna ut öfver klippans topp,
hans ögon söka bland mängden
nedanför monarkens ansikte, och med
stentorsröst ropar han:
»Konung Fernando, vi dö
oskyldiga; du vet det bättre än någon.
Vi instämma dig att inom trettio
dagar möta oss inför den högsta
domstol, där vi om ett par
ögonblick skola stå!»
Sedan han sagt dessa ord, föll
locket tungt ned på kistan. En
kraftig stöt lät de bräckliga
bräderna rulla ned för klippornas skarpa
kanter, och högt öfver det skri som
den förfärande mängden utstötte,
urskiljdes benens knakande, då de
föllo ut ur kistan och krossades mot
klippspetsarne.
Till och med det eko, som de båda
hufvudskålarne frambringade, då de
slungades från sten till sten, tyckte
man sig kunna särskilja från de
andra ljuden.
Då det förfärliga dödsstraffet var
slut, föll Fernando IV, betäckt med
kallsvett, vanmäktig tillbaka i den
stol, hvarifrån han åsett detsamma.
Jämt trettio dagar hade förflutit
sedan bröderna Carvajales blifvit
nedstörtade från bärgstoppen vid
Martas. Det var torsdagen den 13
september 1312.
Fernando IV befann sig i Jaen.
En sällsam melankoli gjorde honom
sjuk och nedslagen. Ensamheten
förskräckte honom. Nattens skuggor
voro för honom befolkade med
spöksyner, som förorsakade honom
förskräckliga spasmer.
Ytterligt trött och sömnig lade
han sig denna afton, fullt påklädd,
på sin säng.
En af hans pager vakade i
rummet bredvid öfver hans sömn.
Plötsligt trängde ett hest och
för-färadt skri ut ur det kungliga
gemaket. Pagen skyndade in.
Fernando IV vred sig och
våndades, ett rof för den förfärligaste
själsångest.
Då han fick se pagen, kunde han
endast framstamma följande ord:
»Se, de äro där! Tiden är
utlu-pen. I dag är det trettio dagar.
De voro oskyldiga!»
Pagen vände ansiktet mot det
hörn af rummet, dit konungen
pekade.
Ingen fick någonsin veta hvad
han såg. Då han gick ut ur
rummet var han galen. Konungen hade
dött.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
