Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Die Wunder Gottes in der Natur
bei Erscheinung der Cometen».
Boken innehåller åtskilliga illustrationer
med tillhörande beskrifningar. I en
af dessa beskrifves kometen som
ett å himmelen lågande svärd och
afbildningen kan väl med god vilja
igenkännas föreställa en komet, men
en annan bild däremot eger ej mer
likhet med en komet än hvilken
blodig och fasansfull tafla som hälst.
Beskrifningen till denna sista tafla
är följande: »År 1527 den 11 i
vin-månaden kl. 4 på morgonen lät en
komet se sig öfver hela Europa.
Den lyste oafbrutet i 5 kvart. Den
var af utomordentlig längd och
blodröd till fargen. Dess öfre del var
en höjd arm som håller ett svärd i
handen, som om den vore färdig att
stöta till. På svärdets eggar och
spets funnos tre stora stjärnor, af
hvilka den vid spetsen var den största
och mest lysande. Från dessa säg
man mörka strålar utgå — — små
sablar och dolkar bemärktes
äfven-ledes och dessutom en hel del
män-niskohufvuden med hår och skägg.
Alltsammans var blodfärgadt och
glödande, hvaröfver många förskräcktes
och blefvo sjuka. Efter allt detta blef
det mycket elände; turken bröt in. Rom
stormades af Bourbon. Påfven kunde
med möda värja sig på Engelsborg.
För 40,ooodukater blef han åter fri och
återinsatt i sin värdighet af kejsaren.»
Af denna beskrifning är det
sannerligen ej lätt att kunna identifiera
fenomenet. Och dock lider det intet
tvifvel att icke folket såg dylika
ohyggligheter. Mindre underligt var
att många »förskräcktes och blefvo
sjuka» vid denna åsyn. Då det väl
näppeligen är kometerna som hyfsat
till sig, få vi väl antaga, att
människans sätt att se saker och ting
i betydlig grad förändrats.
Hur skall det nu förklaras att
folk i en oskyldig komet kunde se
dylika ohyggligheter?
Man fann att alltid efter en komets
uppträdande skedde stora olyckor.
Efter den tidens vanliga sätt att se
ett mystiskt samband mellan
naturfenomenen och människornas öden,
blefvo nu dessa olyckor skrifna på
kometens konto. När nu en komet
visade sig, slogos människorna af
dödlig fasa öfver det kommande
eländet och just denna förutfattade
öfvertygelse som bragte dem i ett
slags extatiskt tillstånd var orsaken
till de betydande observationsfelen
(om man kan kalla det så).
Likväl saknades ej ens i gamla
tider män, hvilka betraktade saken
litet nyktrare. För Aristoteles voro
kometerna helt enkelt optiska
fenomen i jordatmosferen. De
astronomiska företeelserna voro tidtals ifrigt
behandlade af de grekiska och
romerska skalderna. Greken Aratus
behandlar i »Himmelens företeelser»
(öfversatta till latin af Cicero) sitt
ämne utan all vidskepelse.
Astrologien gjorde egentligen sitt inträde
i romerska litteraturen med Lucanus
(på Neros tid). Roms störste skald,
Lucretius Carus, som lefde kort fore
Kristi födelse (han dog troligen år
55 f. Kr.), uppträdde med
lidelsefullt hat mot allt hvad vidskepelse
Wtte i sitt stora skaldeverk »De
rerum natura». I detta arbete skådar
man en människosjäls förtviflade och
våldsamma kamp mot de demoniska
vantrons och vidskepelsens makter,
som med fasansfull kraft tränga sig
på ett öppet människosinne inför
ännu gåtfulla fenomen, inför
himlarymdens oändlighet. Lucretii dikt
är en romersk krigares förtviflans
strid mot dessa lömska mörksens
makter, en strid — man kan nästan
tro det — som slutade med den
stolta romarens undergång. Det är
ett snilles brottning på branten af
dess undergång, hvari den kämpande
genom ett raseriets och förtviflans
maktspråk söker öfvertyga sig om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
