Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA TYSKA DIKTARSILHOUETTER.
Essay af C. D. MARCUS.
Med tolkningar af MORITZ MARCUS.
Gottfried Keller.
Af de senare årens tyska skalder
finnes det ingen som i rang och
betydelse kommit Goethe närmare än
den store schweizaren Gottfried Keller.
Han bär ej det attiska tänkardraget
på sin panna, men han har det, om
så kan tänkas, i hjärtat. Keller är
den plebejiske Goethe, och hvad han
saknar i höghet, i storslagenhet, det
äger han desto rikare i värme, i
naturlighet. Hans skapelser växa alla
upp ur fädernejorden, och emedan de
således kunna hämta ständig näring
från henne, få de en stark prägel af
ursprunglighet och friskhet. Och
liksom den lustigt porlande bäcken som
vattnar jorden går genom Kellers hela
diktning en bred, egenartad humor.
Må vara att här och hvar en viss
bondsk kärfhet kan framträda — en
känslans skärhet sådan som endast de
med naturen i ständigt umgänge
lef-vande människorna ha, den finnes där
ock.
Vackrast framlyser denna i novellen
»Romeo und Julia auf dem Dorfe»,
pärlan i Kellers novellsamling »Die
Leute von Seldwyla». Denna samling
är samtidigt den yppersta inom sitt
slag i den tyska litteraturen och Kellers
bästa minnesmärke i världslitteraturen.
Den är i sin helhet förnämligast en
satir riktad mot Schweiz och schweizarna,
men blir genom sin djupa underström
af medlidande och kärlek för allt
mänskligt en satir mot hela mänskligheten.
Högst i samlingen står som sagdt »Ro
tneo und Julia», så underbart gripande
i sin enkla tragik, att man liksom
känner sitt hjärta flyta med de två älskande
i den dödstysta natten. Kellers humor
får sin yppersta gestaltning i två af
samlingens noveller, kallade »Die drei
gerechten Kammacher» och »Kleider
machen Leute.» Hvarför öfversättas
månne ej sådana arbeten till svenska?
Hans omfångsrikaste verk är den till
stor del biografiska romanen »Der
grime Heinrich», hvilken allmänt
jäm-föres med »Wilhelm MeistersLehrjahre»,
utan att lida af parallelen. Förutom
andra noveller, som stundom lida af
torrhet samt sju legender, som äro
kvicka och eleganta utan att nå samma
höjd, som Seldwylasamlingen, har Keller
äfven gifvit ut flere diktsamlingar. Hans
dikter, som i sin obestridliga
originalitet lida af en viss kärfhet, törmå
blott sällan gifva en äkta lyrisk
stämning.
Hvad till sist beträffar Kellers stil,
så har han genom upptagandet och
användandet af schweiziska munarter
förstått att åt densamma förläna en
egendomlig kraft. I sitt lugna,
mäktiga flöde öfver realismens sandbotten
skulle jag vilja kalla den
klassisk-realistisk.
När Gottfried Keller låg på sin sista
sjukbädd, fick han besök af en
landsman, med hvilken han redan förut
träffat samman. Keller bad denne att
skrifva några rader på ett kort, som
han önskade hålla mellan sina händer,
när han lades ned ute på kyrkogården.
Den man, på hvilken den döende store
skalden satte ett sådant värde, var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
