Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
antaga, att arbetet i sin helhet skall bli en
värdefull tillökning för vår litteratur. En
särsk.ld förtjänst besitter verket i sin
allsidighet; det ägnar lika uppmärksamhet åt
de många skillda politiska och kulturella
strömningar, som raskt följt på hvarandra
under århundradets lopp.
För uppgifternas tillförlitlighet är
förfat-tatens namn en god borgen. Som ett
mo-dämt arbete i vår tid anstår, är det
synnerligen rikt — och väl — illustreradt och
det typografiska utförandet vårdadt. Vi
tveka ej att åt enhvar, på hvilken
bildningsgrad han än må befinna sig, varmt
anbefalla detta vackra arbete som en
öfver-skådlig och dock ganska detaljerad
sammanfattning af det gångna århundradets
skiftesrika historia. (Hugo Geber, cirka 40
häften å 75 öre.)
SLAGEN TILL SLANT.
BIDRAG TILL IBSENKRITIKEN.
Hr Emil Norlander, den glade
revyförfattaren och kåsören (Don Basuno), har
skrifvit en berättelse »Slagen till slant»
med ämne ur det litterära proletariatets
sfar. En nyblifven student beslutar kasta
sig in i journalistiken, han får icke den
anställning, han söker, går därför in i posten,
träffa »henne», blir kär, förför, gifter sig,
lämnar postverket, blir fri litteratör, skrifver
pjeser, går utför, blir offer för nevrasteni,
tas in på sjukhus, dör, lämnar familjen i
armod, efter sig. Förf. har icke
fullständigt orkat med det svåra ämnet, här finns så
mycken banalitet och sentimentalitet, att
hälften kunde vara nog. Men på samma
gång finnas goda partier. Så Snart hr
Nor-lander anslår den uppsluppna strängen,
såsom när han tecknar hjältens sorglöse vän
5Viggen» eller när han återger tydligen
på erfarenhetens grund fotade scener från
redaktionsbyrån eller teatern, tror man på
honom. Boken är betydligt ojämn och ett
nytt bevis på hur svårt det är att samla
sig till en helgjuten, större uppgift, då man
måste plottra bort sin talang 1 den dagliga
pressens efter fyllnad skrikande spalter.
Den ångest, som genomgår volymen och
icke kan undgå att mångenstädes rycka
med läsaren — oafsedt den okonstnärliga
formen — torde ha en äkta källa, och man
bör behandla en sådant arbete som detta,
där det plågade jaget talar mellan raderna,
med aktningsfullhet. Jag skulle bara
önskat att jag kunnat tillfoga ett beröm
öf-ver originalitet. Det kan jag icke göra.
Men jag kan med godt samvete tillråda
dem att läsa boken, hvilka kunna sentera
den bittra sanningen. (Gullberg &
Hall-berg. 2: 50).
C. Lambek, dansk, har gjort sig känd
som en litterär bedömare med både
själf-ständig smak och fantasi, innan han skref
-sitt »Bidrag till Ibsenkritiken».
Hans kritiska metod är hvarken att
analysera författarens egendomligheter eller att
påvisa de historiska verkningarne af hans
arbeten, utan att öppna läsarens blick på
diktskapelserna, att ställa denne förstående
inför figurerna. Detta är för honom det
centrala, det enda i kritiken. Man må gär
na kalla detta »ensidigt» — medger han.
Ställande sig på realitetens basis, blir hans
fordran på Ibsens människor helt logiskt,
att de skola kunna till punkt och pricka
begripas, äga direkt sammanhang med
omvärlden och utföra någon mission i lifvet.
Han uppmärksamgör på det dunkla, inåt
vända, abstrakta hos de flesta af
karaktärerna, det ofta halfva, längtan, aningen, de
stora fraserna, de vida tankame, de änd
lösa drömmarne, trånaden till »det
omöjliga». Men denna, sträfvan tar sig för litet
uttryck i yttre lif, driften omsättes ej
tillräckligt i handling, både Brand, Falk,
Stockmann äro »halft impotenta», ja, med
somliga af dessa borde Ibsen börjat just
där han släpper dem. De skulle då
blif-vit mognare, helgjutnare, medan de nu
ofta verka som storslagna skuggor.
Detta är, om jag fattat rätt, hr Lambeks
uppfattning i hufvudsak. Hans tag på
Ibsen är rätt hårdt, men sympatiskt. Han
säger, att Ibsens betydelse är så stor, att
han godt tål vid litet närmare granskning.
Ibsen är först och främst spekulativ, men
tankegång — utropar förf. — ha vi nog
af. Hvad vi behöfva är lifsformning, att
få lifsrörelser utkristalliserade af vår
abstrakta intelligens. Ibsen har icke
genomdrif-vit denna process hos sina objekt. Men som
»psykologisk agitator» är han oöfverträffad.
Boken är skrifvcn med entusiasm, ingen
torrhet vidlåder den, en kritiker synar här
med en skalds öga, och utgående från i
dramerna gifna förhållanden, diktar han
ofta med kraft och flykt vidare, där
dramatikern satt punkt, och vänder hans
sublima figurer, som ofta tala så mycket om
lycka utan att göra andra lyckliga, så, att
de se människomas brinnande lyckobegär
i ögat. (Köpenhamn. Lehmann & Stages
förlag.) F. Ar.
EKON FRÅN PORTUGALS PARNASS.
SIBIRIEN.
»Ekon Från Portugals Parnass», ett
fyratiotal öfversättningar af d:r Göran
Björkman, föreligga i en af de elegantaste
utstyrslar den svenska bokmarknaden på
senare tiden haft att uppvisa.
Samlingen inledes af ett antal sonetter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
