Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bart, slag i slag, förf. har icke haft
för afsikt att säga dem. Därför äro
de naturliga, icke stora. Först och
främst skrattretande — och vår publik
är skrattpublik.
Stycket har longörer, i första och
tredje akterna. Den andra var
ypperlig. Författaren måste lära sig
koncentration — ett icke-Hedbergskt
drag. Pjäsen var inte bra gjord, men
bra skrifven. Ovanlig kemisk svada.
Jag är inte stockholmare. Jag är
bärgsbo. Jag kan skratta, men skrattar
aldrig ihjäl mig. Stockholmame skratta
alltid ihjäl sig. Hedbergs pjäs var
farlig för dem — välkommen fara —
t. o. m. i andra akten för mig, ehuru
tungsinnt.
Hedberg har själf satt upp stycket.
Regien var jämn. Spelet fint. Herr
Eliason var en distrait professor. I
den lär förf:s fadersarf skymta —
typen finnes hos Frans Hedberg. Jag
vet inte hvar. Flinkt och med lustig
pointering gjorde hr Lavén en ung
häradshöfding, ciceron i denna labyrint
af pikanterier, detta oemotståndliga
virrvarr af glädje.
Lever de rideaun t Lilla frun är
borta» speltes denna gång till slut.
Ingen kom af sig, ingen blef sjuk.
Man skrattade — hr Sandbergs afsikt
med bagatellen var vunnen.
Skrattet är den tröttes välsignelse,
den sjukes hälsa och dock icke hvad
många tråna efter, intet svar på
frågor, det är neutralt inför filosofien,
kolturen. Endast passion, tanke frälsar
till själsstorbet. Från löje till patos,
från skämt till viljelif — hvem leder
ut till detta fria hafsbryn? Hvem
af de unge?
Förr få vi ingen ny dramatik med
ryggrad — men väl angenäma
teater-aftnar.
* * *
Än ett skrattprogram: »Första fiolen»
på Dramaten, Gustav Wieds och Jens
Petersens komedi. En drastisk
lifs-skildring från en dansk småstad, ett
satyrspel, mustigt, lustigt, vågadt,
lifs-hågadt. Oförskämdt roligt. Det är
Plautus eller Bellman. Kött och
humor, älskogskanaljeri. Här som i
»Erotik», Wieds rustikt kraftiga,
oemotståndliga drift med gubbars
kärlekssjuka, löpa äldre adonisar omkring i
fatala erotiska situationer. De bli
hälsosamt botade från sin något sen väckta,
men just därför hetsiga dårskap af just
den lilla fröken, som — för vinnandet
af sin rätte unge fästman — lurat af
gubbame skriftliga, ekonomiskt
inbringande kontrakt.
Fröken Bosse är »första fiolen» —
charmant, kanske för charmant, jag
ville haft henne litet mera burlesk, i
stil med galenskapskynnet i pjäsen.
Men sådan hon var, i sin unga fägring,
sitt fina, sympatiska sätt, sin delikata
humor, gjorde hon något ovanligt
njutbart. Flickan är karlavulet tecknad —
har uppfostrats bland karlar och kan
därför lura karlar — men får ändå
inte verka stötande. Fröken Bosse gaf
henne allt det behag, hon äger i så
stort mått. Inte våldsamt rolig —
som fru Hartmann här skulle ha varit
— men käckt medrifvande, naiv,
fint-lig, barnsligt vågsam, med sin, om jag
så får uttrycka mig, listiga oskuld
vinnande spelet.
De tre gubbarne, hvilken högtid 1
Hr Personne, den gamle hvithårige
musikern-pedagogen, typ å la
Bee-thoven, illa klädd, ständigt svärande
öfver »de satans hängslena», i
distraktion letande i innersta rockfic.khömet
efter något, som aldrig finns där,
brum-bjöm, kär, ilsken på rivalen och till
slut fockad ur kärlekens lustgård. Hr
Personne, som länge gifvit visserligen
underhållande, men tämligen lika
afläg-gare af Duval-typen eller sin grefve
i »Gurli», gjorde denna gång en
högkomisk, originell figur, värdig skaparen
af Malvolio.
Hr Bæckstroms griskindade,
hetlef-rade, förälskade toddy-veterinär var
likaledes ursinnigt skrattretande, om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
