Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också igenkändt Bæckstromsk. Den
Bergströmske apotekaren fullbordade
trion genom diskret komik, kanske alltför
diskret. Det är som om något af hans
glada lynne blåst bort på Dramatens
bräder, som om han där inte vågade
’ ge sig hän som förr på Södran, som om
han lade an på att vara städad. Här
borde han släppt gäcken lös på tusen
ben. Men treflig var han, förstås.
Där speltes i allmänhet lefvande, jag
bör nämna fröken Adamsens gamla
magra piga, realistiskt måttfull, kolugnt
filosofisk.
Angående den saftiga pjäsens
tillskapande tror jag, att hr Jens har kommit
upp med idén och Wied själf gjort
dialogen, fräsande bra. Man känner
igen munlädret från »Erotik».
Stycket kunde nog varit bättre bygdt —
fogarne väl lösa — men aldrig bättre
inspirerådt. Det drar åskådarens mun
upp till öronen, och ändå får själen
behållning. Ty detta är bultande
pulsar, lefvande lif. Don Diego.
EMIL POULSEN.
(Se sid. 276.)
I de dagliga tidningarne stod för
icke lång tid sedan att läsa, att
skådespelaren vid Köpenhamns k. teater, E.
Poulsen, på grund af sjuklighet fått
afsked med professors titel. Redan i
flere år har P., hvilkens ben icke längre
ville bära honom, måst hålla sig borta
från scenen. Han har härunder ofta
vistats i Sverige, i en villa vid fiskläget
Råå, icke långt från Helsingborg.
Med Emil Poulsen har den k.
teatern i Köpenhamn förlorat sin förnämste
* artist — den som i främsta rummet
jämte fru Hennings och Olof Poulsen,
en broder till E., vidmakthöll
traditionerna från forna dagar. Det torde
icke vara för mycket att säga, att
Emil Poulsen på sin tid var nordens
störste skådespelare.
Född 1842, debuterade han å k.
teatern som Erasmus Montanus år 1867
och har sedan dess spelat ett ofantligt
stort antal roller. Få skådespelare ha
»kreerat» mera än Emil Poulsen. Han
har också varit teaterns elevinstruktör
och sedermera dess sceninstruktör.
Hvilket område har Poulsen
behärskat? Det är lättare att säga, hvilket
område han icke behärskat. Ty med
undantag för det rent komiska — där
hans broder är mästare — har han
uppträdt å alla områden och varit
förträfflig på de flesta. Han erbjuder i
detta fall likhet med fru Hennings,
hvilken man ju här i Stockholm sett i
åtskilliga, högst olika uppgifter. (Äfven
Olof Poulsen har, som bekant, gifvit
gästspel härstädes, men aldrig Emil).
De äldre köpenhamname minnas
Emil med förkärlek som Ambrosius i
stycket med samma namn. Han var
den romantiska kärleken förkroppsligad.
Och så vacker! Ty Poulsen har varit
mästare i maskeringskonsten och var
synnerligen smidig och välväxt. Att
han ännu på gamla dagar förstod att
framkalla en stark, romantisk stämning,
såg jag af hans uppträdande som
riddare Peder Strangesön i Drachmans
lilla melodram »Middelalderlig». Hur
ståtlig och stilenlig var han förresten
icke i samme författares »Der var
engang» — en af teaterns mönsterpjäser
hvad utförandet angick i slutet af 80-talet.
Poulsen har spelat bisp Nikolaus i
»Kungsämnena».. Tartuffe i Moliére’s
mästerverk, Romeo och Macbeth hos
Shakespeare, Christian IV i »Elverhöi»
— den k. teaterns ständiga
repertoir-pjäs — konsul Bernick i »Samhällets
pelare», Helmer i »Ett dockhem», han
har spelat i franska komedier, af
Dumas och Feuillet och andra, i danska
komedier af fru Gad och naturligtvis
i många Holbergsstycken. Ena kvällen
tragiker, den andra resonnör — och
aldrig anslående en falsk ton.
Hans Macbeth var sålunda en
utmärkt prestation, fastän det naturligtvis
var en betydlig skilnad mellan den och
hvad Rossi åstadkom. Men i ett
isländskt stycke af Edvard Brandes var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
