Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Poulsen fulländad som en gammal
isländsk filosof. Det var ett djup i
hans tal, som lät en intränga långt i
själens rymder, och det var något
ofantligt nobelt öfver det hela.
Detta nobla, fina tyckes mig ha
varit utmärkande för Emil Poulsens
konst. Det följde med i Helmer utan
att skada, men konsul Bernick föreföll
mig, huru utmärkt framställningen än
var, något för fin. Denne affärsman
är ju groft samvetslöst.
Man har vid fru Hennings besök
härstädes alltid berömt hennes utmärkta
diktion. Emil Poulsen står i detta
afseende icke efter sin ryktbara kamrat.
I det romantiska skådespelet har han
förstått att gifva orden flykt, lika väl
som han i en lätt komedi kunnat
anslå en »drillende» ton.
Den k. teatern i Köpenhamn har
med Emil Poulsens afskedstagande gjort
en svår förlust. Ingen är vuxen att
ikläda sig hans mantel. »Specialister»
på de olika dramatiska spelområdena
finnes det nog, men på konstens
område blir man knappast riktigt stor,
om man är specialist. Det fordras att
kunna spänna öfver vida rymder. Och
det har Emil Poulsen gjort 1 Därför
skall han alltid med kärlek och
aktning minnas af danskarne och andra,
som fått njuta af hans fint kultiverade
konst. O. R.
REVY.
/^\peran har ändtligen framfört sin
stora nyhet, på hvars inöfvande
arbetats de två sista åren. VVagners
Mästersångare ha under stort bifall
hållit sitt intåg på den scen, där de
under så många år saknats, och öfver all
förväntan visade sig teatern i stånd att
kunna på ett tillfredsställande sätt
framföra denna poesi- och gemytfulla komedi.
Det är just detta styckes karaktär
af lustspel, konversationsstycke, som
man, förra gången det togs upp
hos oss, hade så svårt att fatta.
Man ansåg naturligen Barberaren för
typen för ett musikaliskt lustspel —
något som det också är, nämligen för
buffa-operan — och därifrån och till
Mästersångame tycktes steget för långt.
Man förbisåg därvid det Wagnerska
styckets tyska karaktär. Man finner
icke här så mycket situationskomik
eller komisk karaktärsläggning annat än
undantagsvis, men så mycket mer, af
humor, ofta småkvick och putslustig,
än oftare hjärtevarm och djup. Aldrig
har väl Wagner som diktare stått så
högt som i denna borgerliga komedi
från det gamla Niirnberg, där han
skapat gestalter för alla tider. Ett härligt
galleri. Den unge riddaren, Walther,
diktaren med geniets märke, hvilken
det är förunnadt att med nya toner
gjuta nytt blod i konsten; hvars sång
naturligen till en början får ett
mottagande, sådant som den inskränkta
skråmässiga lärdomen än i dag så ofta
består det nya, som har mod liksom kraft
att vara sig själf, men hvilken till slut
segrar och hyllas med jubel, fortare än
det brukar hända i verkligheten — det
är ju ett lustspel. Och öfver denna
gestalt hvilar all ungdomens tjusning,
hans uppträdande liksom hans sånger
bäras af detta djärfva mod, denna
segervisshet, som icke kan förvärfvas, men
som i konsten liksom lifvet förlänar sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
