Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ägare adelsmärket. Bredvid honom
Evchen, den tyska jungfrun, hvars
hastigt uppflammande kärlek icke gör
henne till ett hyperromantiskt, tillgjordt
våp, utan som är lika klok som fager,
och som är i stånd att, om så behöfs,
på egen hand spinna en liten intrig
för att nå sitt mål. Bredvid dessa äro
David, den klippske lärgossen, och Lena,
den halfgamla, älskogskranka duennan
jena lustspelsfigurer. Den värdige,
hederlige och duktige Pogner är liksom de
öfrige mästersångarne mer en
staffage-figur, ehuru finare än. de öfriga. Och så
midt ibland dessa hederlige skråsångare
Beckmesser, inkarnationen af all deras
småsinta pedanteri, skolfuxen, märkaren,
som bedömmer allt efter sina inskränkta,
hemmagjorda regler, tillämpade med
den största stränghet. Den noggranna
kännedomen, förvärfvad genom
personlig erfarenhet, har här skärpt
karaktäri-stiken. Wagner hade ute i lifvet mött
så många Beckmesser-figurer, att han
hade de bästa mönster att gå efter. Af
Beckmesser har han gjort en odödlig
typ för all inbilsk inskränkt skrålärdom,
oförmögen af ideal hänförelse, torr och
gänglig till själen som kroppen. Och
så midt emot honom
skalden-sko-makaren, den ädle, folklige Hans Sachs,
alltför stor för en småaktig afundsjuka,
redobogen att erkänna det goda nya.
I hans upplysta åskådning, kärnfulla
kraft och milda humor se vi de ädlaste
sidorna af tyskt väsen åskådliggjorda.
En mästare i lefnadsvishet, som i
diktkonst. Och såsom miljö
femtonhundratalets Ntirnberg med trånga, skumma
gator och prudentliga borgare, och till
slut ett gladt folklif ute på ängen
utanför staden. Midsommarstämning!
Men ett musikaliskt lustspel. Denna
tunga musik. Så sade man här anno
87, och så säger man kanske på många
ställen ännu. Mästersångarne är
emellertid en konversationsopera, och dess
musikaliska anor gå i detta fall upp
till finalerna i Mozarts Figaro. Med
ju större lätthet man kan framhålla dia-
logen, något som endast blir möjligt,
i fall orkestern nyanserar, desto bättre
är det. För öfrigt, hvilken rik och
blomstrande musikalisk lyrik spirar icke
fram i alla de tusen fogame af detta
partiturs konstfulla byggnad. Hur
folklig och melodisk är icke denna musik.
Wagner har aldrig skrifvit någon skönare.
Här hos oss har nu ändtligen detta
härliga stycke hälsats med allmän
förtjusning. Stockholmarne ha till och
med bekvämat sig till att gå en half
timma tidigare än vanligt på teatern,
och det göra de icke i första
brådkastet. Kanske skulle man af allt detta
kunna våga dra den slutsatsen att
tiden snart vore inne att framföra äfven
Tristan i Stockholm — n. b. ifall vi
ägde en Tristan och en Isolde, och
hvem vet? kanske äga vi dem.
En god del af förtjänsten om det
goda utförandet tillkommer naturligen
hr Elmblad, som har all heder af
iscensättningen; om också folkmassans
lif-lighet är nästan öfverdrifvet stor —,
så långt i »illusion», att folkets sorl
stör den musikaliska, njutningen, bör
man ej gå — så är det dock ett
verkligt brokigt folklif, som utvecklas å vår
scen. Stockholm har nästan blifvit ett
litet Bayreuth. Icke ens den härliga
slutdekorationen där saknade man
alltför mycket; vår nye dekorationsmålare,
hr Thorolf Janson, har nämligen här
åstadkommit en nästan lika tilltalande
bild af det gamla Niimberg med torn
och tinnar, som den, hvilken i
Bayreuth a flockade förtjusta rop från alla
resande engelska misser och andra turister.
Äfven hr Henneberg och orkestern
förtjäna allt erkännande, om också
denna senares klang kunde vara ännu
mer dämpad. Ju mer orkestern kan
nyansera, desto bättre; det kan aldrig
upprepas för ofta. Af solisterna
öfver-raskade hr Lej dström mest som Hans
Sachs. Det var verklig karaktär, stil
och nobless öfver hans framställning.
Hans stämma klang med helt annat
uttryck än förut. Det är ett misstag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
