Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det kväUades i skogen för att
aldrig dagas där mer.
Säg ingenting åt Gudmund, den
som träffar honom, om det som varit.
Det skulle bara rifva opp i onödan.
Låt honom svälta ensam och dö i fred,
för sig själf, det är det enda han
numera vill. Godt och väl, att Göli
fick boföra i fäbodflyttningen, i friska
vårdagarne. Hon kom undan, innan
torkan hunnit bläckbränna; innan
hösten kommit och hjälpt fattigdomen
rotrycka sista telningarne af dessa
stackars glädjens blomster, som nu gulna
i tvinsjuka utan lä vid stugknutar.
Ja, det är sorg i bygden, stor sorg
ändå — men sorgligast af allt är, att
det finns så många, som inte sörja.
Gud hjälpe de stackare, som ä döda,
fast de lefval
VÄNNEN CHOUET.
Af PHILIPPE MOUNIER. Från franskan af S. L—r
"VTär Greubol en morgon erhöll
un-derrättelse om sin gamle vän
Cho-uets plötsliga frånfälle föregående afton,
kände han sig först fullkomligt
oberörd af hela saken.
Men ögonblicket efteråt skämdes han
öfver sin liknöjdhet och tyckte att han
var bra hjärtlös. Och så sade han
högt, för att han själf skulle kunna
höra orden: »stackars gamle vän!»
Greubol stod och klädde sig i det
bleka dagsljuset, en höstmorgons kalla
ljus. På ett spritkök sågs hans kaffe
stå och koka. Just som han hade fått
på sig byxorna, gick det ena hängslet
sönder. Detta lilla missöde följdes
omedelbart af en kraftig ed och sedan
började han att utgjuta sin vredes
skålar öfver »gamla Justine», städerskan.
Ja, den människan var det då
omöjligt att nöja sig med i längden. Hans
skjortor sågo just snygga ut t. ex.!
Hade hon inte för åtta dagar sedan
gått och lämnat bort dem till stärkning
och strykning utan att se efter om
knapphålen voro hela — hvilket de
naturligtvis icke voro! Och i går glömde
hon att borsta hans stöflar, och så i
dag hade hon salt kronan på värket
genom att inte se upp och säga ifrån,
att hängslena 4voro utnötta. Sannerli-
gen det kunde få fortfara på det viset
längre. Om hon gjorde en enda
dumhet till, skulle han minsann ge henne
respass och det med detsamma! Jaha,
säga upp henne utan pardon!
Greubols själ blef åter ljus och klar
under inflytandet af detta hjältemodiga
beslut. Bäst det var, kom emellertid
tanken på Chouet tillbaka.
»Stackars Chouet, du käre, gamle
kamrat», sade han åter med hög röst
Men ehuru detta andra utrop var
affattadt i betydligt hjärtligare ordalag
än det första, förmådde det likaså litet
att väcka något gensvar i hans själ.
Han satte sig ned och drack sitt’
kaffe samt ögnade igenom tidningen.
Därefter tände han en cigarr och gick
till kontoret, högeligen bekymrad öfver
att klockan redan hunnit bli så mycket.
• • •
Greubol tänkte icke på Chouet på
hela förmiddagen — utom när han
ibland undrade öfver, att han ej alls
tänkte på honom.
Han hade en affär på Rio, som
gjorde honom åtskilligt med bekyraraerr
han fick just denna dag anledning att
ytterligare sysselsätta sig med saken
och konstaterade ännu en gång, att
det var ett högst riskabelt företag. Så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
