Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MINA FÖRSTA INTRYCK AF KINA.
Af HENRI BOREL.
ÖFVRRSÄTTNING FÖR VARIA AF O. S—N.
(Henri Borel är en holländsk författare, särskildt känd som framstående sinolog. Det
kan därför rara af intresse att under nu rådande förhållanden få höra hvad han har att säga,
i synnerhet som han torde vara en af de få européer, som utan att afskräckas eller missledas af
det myckna bizarra i Kina trängt djupt in i förståendet af det kinesiska folket och dess egna art.)
Red. anm.
I.
"VTär jag kom från Holland till Kina
och för första gången såg kineserna
i deras eget land, kände jag mig —
jag är verkligen ledsen att behöfva
bekänna det — icke särdeles olycklig.
Hvad som i mitt fädernesland hade
varit mig mest olidligt: den välfödde
borgaren, som om söndagame med sin
familj promenerar på Scheveningervägen
i Haag, denna typ af vår »välbergade
fredlige medborgare», som gäller för
att vara den bildade holländaren — här
slapp jag se honom, och jag drog ett
andetag af lättnad.
O detta sköna, stolta, enkla land,
till hvilket jag kom därborta vid Amoyl
Dessa dystra, tigande klippor, som resa
sig i orörlig fulländning och i
oändligt lugn skåda mot evigheten!
Och dessa gyllene berg, som
imponerande resa sig mot höjden i sin röda
glans, som i stormande lidelse och sedan
åter mildt och ödmjukt böja sig ned
i sina rena konturer, hvilkas mjuka
linjer drömmande förtona i fjärran, i
okända saligheter af luft och ljusi Och
hafvet, hafvet! rastlöst, oändligt, evigt
upprördt som min egen själ. Där skulle
jag vilja sväfva öfver horizonten in i
fjärran: här blef jag så förtrogen med
naturen, som om jag vore ett med
densamma.
Och här lefde nu det sköna,
behagfulla kinesiska folket, alltjämt skridande
fram lugnt .och värdigt i fladdrande
sidendräkter med de förnäma
handrörelser och det allvarliga lugn, som är
dem eget. Allt hvad de hade på sig,
som de ägde, hvari de lefde — var
skönt, och jag som alltid tror mig kunna
bedömma människorna efter det,
hvarmed de omgifva sig, och ännu gärna
låter konstnären i mig draga mig vid
näsan, jag glömde min grofva otrefliga
hollandsborgare i hans söndagsståt och
blef förälskad i det kinesiska folket som
i en ung flicka. — Sedan dess har jag
blifvit något klokare och är icke längre
så naiv, sedan jag sett fula maskar
krypa ut ur så många skimrande frukter.
Men det är dock angenämt att någon
gång minnas sina forna lyckliga
drömmar och det vill jag nu göra här.
Kineserna äro verkligen ett
förtjusande folk, om man blott fäster sig vid
deras yttre. Först och främst hafva de
nästan alla, ända ned till den ringaste
kuli, en viss känsla för det sköna, för
färgens, linjernas och rörelsernas
skönhet. Man behöfver blott se på deras
dräkter, på deras redskap, på deras
husgeråd. — Man behöfver blott sätta
en af våra koppar »jag gratulerar»
bredvid en vanlig kinesisk kopp. Den
förra är tung och klumpig, den senare
visar en sirlighet i form och färg, som
måste angenämt beröra hvarje
människa, som är aldrig så litet konstnärligt
utvecklad. Man må ställa en holländsk
askkopp bredvid ett kinesiskt
rökelse-fat — ett sådant där som användes i
de vanliga husen. Detta är den
förkroppsligade andakten, så trång är dess
form, så lätt och fint uppbäres fatet af
sina små graciösa fötter. Man må
jämföra en europeisk fantasikostym med en
vanlig kinesik dräkt af blått siden. —
När kinesen med långsamma steg går
framåt i en sådan dräkt skönjer jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
