Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härlig dag, härliga dagrar, härliga
stränder, härlig mat, härlig dryck, härligt
humör, härligt sällskap, härligt allihop.
På aftonen söndagen den 17 fick jag å
Hotel Knaust i Sundsvall ögonen på en
elegant klädd dam, hvilkens utseende
genast vid första anblicken frapperade. Hon
tycktes vara utländska. Min nyfikenhet
stillades ganska snart af den herre, som
satt vid hennes bord, och som vid
närmare påseende befanns vara en gammal
vän till mig. Denne kom fram till mig
och berättade att han, som för ett par
timmar sedan pr ångbåt anländt från
Stockholm, under resan gjort bekantskap med
sitt vackra bordsällskap, en ung tyska, som
var ute på turistfard. Hon hade under
resan varit förfärligt sjösjuk samt blifvit
af min sagesman, såsom denne själf
uttryckte sig, ryckt ur dödens käftar. Jag
anmodades att komma till
deras bord för att tala tyska
och dricka champagne, och
båda delame gick utan
svårighet. Fröken Fritzi
Col-berg, så var hennes namn,
berättade att hon kommit
från sin hemort Berlin för
att öfver Stockholm begifva
sig till Petersburg, hvarest hon ämnade
öf-vervara en vänninas bröllop. Men pass hade
hon inte tänkt på, och då hon för att
erhålla sådant kom upp till tyska konsuln i
Stockholm, befanns det att hon hade
otillräckliga papper. Nödiga aktstycken
efter-telegraferades ögonblickligen, men då de
ändtligen kommo, var det redan för sent
att anträda bröllopsresan.
Hon var rustad med pängar och dem
ville hon i stället använda i och för en
turistresa i norra Sverige och Norge.
Hon talade om för mig, att hon var
aktris, van att göra små turnéer samt att
hon intresserade sig för allt som rörde sig
kring teatern. Hennes affischnamn var
fräu-lein Fritz och hon refererade med säkerhet
och kännedom om förhållandena till flera
bland mina bekanta inom Berlins
teatervärld. Vid afskedet i den ljusa, vackra
sommarmorgonen tryckte jag hennes hand
till afsked och tänkte väl knappt på ett
återseende, åtminstone inte på denna
planet. Döm om min öfverraskning då jag
på resan till Sollefteå vid första
vandringen öfver Strömkarlens präktiga
promenaddäck stöter på min bekantskap från hotel
Knaust! Jag skryter inte, då jag säger,
att hon blef mycket glad öfver det
förnyade sammanträffandet. För en vildt
främmande var det ju inte så oäfvet att
träffa på en person, som kunde tala om
litet af hvarje om det vackra landskapet
och som dessutom tycktes vara vid ett det
bästa humör. Föreställd för mina
kamrater inbjöds hon att i deras sällskap intaga
frukost å Strömkarlens akterdäck, hvarest
vi alla med ångarens elegante och
förbindlige befälhafvare, kapten Norén, i spetsen
uppbjödo all vår förmåga att göra lifvet
gladt och behagligt för henne.
— Nå, hvart gäller färden? frågade jag.
— Först till Sollefteå och sedan
Sundsvall. Det är en rundresa Ångermanälfven
—lndalsälfven.
— Nå, men sedan då?
— Norge förstås. Trondhjem.
— Ah tusan, dit ska vi också fara. Då
få vi kanske tillfälle att träffas än en
gång.
— Wahrscheinlich!
— Ja, den 21 och 22 äro vi i Östersund.
Sök upp mig där.
Vi gåfvo tvänne representationer i
Sollefteå inför en lika fulltalig som tacksam
och intresserad publik. Naturens fägring
gaf oss ersättning för alla besvärligheter,
vi foro hit och vi foro dit, vi njöto i fulla
drag, och då det blef för kvaft å scenen,
hvilken ligger i det goodtemplarhus. som
i bokstaflig mening regeras af Sveriges förste
templar riksdagsmannen Styrlander, — han
har såsom ortens polisman
också sitt vaktkontor i
egendomen — då öppnade vi
fön-sterna å scenens baksida
bakom de fonder, som af
människohänder gjorda äro,
och kastade förtjusta blickar
på den störste mästarens
hänförande fonder med
An-germanälfvens forsande
vatten, nipornas mjuka,
grönskande linjer och den
nordiska himlens trollska
färgspel. Ingen teater i världen kan ligga så
härligt. I detta omdöme måste en och
hvar, som spelat å Sollefteå teater,
instämma.
Östersunds teatersalong är Svcrges
största. Den rymmer visst bortåt 1,800
personer. Man får därför inte undra på att
ingen af våra två föreställningar därstädes
lyckades samla fullt hus. Men första
dagen var resultatet mycket gynnsamt. Andra
dagen var det sämre. Östersund är en
vacker stad, som emellertid är värd att
skrattas åt. Inte för Storsjöodjurets skull
utan därför att förhållandena för resande
där äro rent af olidliga. Vi bodde på
Stadshotellet och tillsades där, att vi efter
föreställningens slut inte kunde erhålla
någon materiell förplägning. Det hjälpte ej
att vi åberopade att vi bodde på hotellet.
Efter många om och men arrangerades
Fröken Thyra Döruin,
fr*rast. af »Mndame Ca^
tbrrlne» I »Brott och
Brott».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
