- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 3 (1900) /
683

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Härtiginnan de Castries var ofårdig
då Balzac gjorde hennes bekantskap.
Hon hade under en ridt med sin för
detta älskare, en ung furst Metternich
fallit af hästen och brutit ryggraden,
men hon var trots detta beundransvärdt
vacker. Hennes rödblonda hår låg i
vågor öfver den hvita pannan och
hennes ansikte hade en romarinnas stolta
skönhet. Utsökt och elegant hvilade
hon på sin soffa som en Venus på sin
char, förvärkligande Balzacs ideal af
högborenhet och behag. Sådan hade
han drömt sig kvinnan och med en
ungs mans hela makt af lidelse gaf han
sig i hennes händer till lekboll och
tidsfördrif, medveten om att hon blott
med nådesmulor besvarade hans böjelse,
men ur stånd att slita sig lös ur
hennes trollbann.

Trots denna förbindelse var Balzac
dock för praktisk att skjuta bort allt
krut på ett håll. Fatalist och
spekula-tift anlagd syntes han alltid på jagt
efter någon oväntad lycka. Häri torde
delvis förklaringen ligga till hans
samvetsgranna besvarande af alla
fruntim-mersbref så tätt de än kommo honom
tillhanda. Öfver två tredjedelar af
Balzacs dryga efterlämnade brefsamling
äro skrifna till damer, de flesta som
svar på mottagna skrifvelser. Bland
dessa senare var ett anonymt bref från
Odessa, undertecknadt L’étrangére som
han erhöll efter utgifvandet af la peau
de Chagrin. Detta bref blef början
till en korrespondens, som hade det
största inflytande på Balzacs hela lif,
ja, det torde ej vara för mycket sagdt,
äfven på hans död, ty den ansträngda
skriftställarvärksamhet som han de sista
åren af sitt lif med svikande krafter
ägnade sig åt, framkallades till stor
del af begäret att reglera sina alltid
olyckliga affärsförhållanden så, att han
skulle befinnas värdig den högborna
grefvinnan Hanskas hand.

Grefvinnan Hanska, ty L’étrangére
gaf sig snart tillkänna under detta namn,
var polska till börden, af en urgammal,

anstolt släkt. Utan böjelse ingick hon
vid unga år ett resonnemangsparti med
en rysk godsägare. Hon synes ha varit
en intelektuellt begåfvad kvinna, med
en viss lutning åt mysticism och böjd
för estetiskt svärmeri. Liksom hos
Balzac spåras i hennes väsen en stark
dualism af känslosamhet och kall
beräkning. Då hon efter en tids allt
ömmare korrespondens första gången mötte
diktaren med det sympatiska utseendet,
svimmade hon af sinnesrörelse, men hon
förde sin taktik som den försiktigaste
general med halfva löften och noga
rekognoscering af terrängen, innan hon
ändtligen gaf honom sitt jaord och lät
viga sig vid honom den 15 mars 1850,
sedan Balzacs läkare förklarat hans
sjukdom obotlig. Det är väl knappast
troligt att den då redan fyratiosjuåriga
världsdamen leddes af något annat
motiv vid sitt giftermål än ärelystnaden
att bära en ryktbar mans namn, ty
madame Hanska var framför allt
Schön-geist i ordets vidsträcktaste bemärkelse
och Balzac motsvarade vid denna tid- ■
punkt af sitt lif icke något estetiskt
ideal. Hans hy var till följd af den
långt framskridna lefversjukdomen mörk
och rödflammig, hans framtänder hade
fallit bort, hans syn var försvagad och
han led i hög grad af astma. Han var
redan en bruten man till kropp och
själ, han kände sin hjärna tung som
en kupol och hans lämmar vägrade
att lyda honom, men trots detta njöt
han i barnslig fåfanga af den
magnat-lyx som härskade på Grefvinnan
Hanskas gods Vierzschovnia, dit han rest
för att ändtligen få sitt öde afgjordt.
Mängden af tjänare, de slottslika
rummen, de vidsträckta ägorna, allt
imponerade och hänförde honom, och midt
ibland sina plågor svärmade han ännu
för en dyrbar persisk sidenöattrock.
»Det är som om jag vore klädd i sol»
skref han till Laure.

Då man läser de öfversvallande bref
som Balzac tillägnat grefvinnan Hanska,
skulle man tänka sig att en lågande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:56:15 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1900/0691.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free