Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jag hyser för eder, äro mer värda
än den mest våldsamma och mest
stormande passion.» Och det var
också han, som sedermera som en
rådfrågad och deltagande vän stod
henne bi i hennes många
svårigheter.
❖ :j: #
7Ya&bilden har två sidor, likaväl
som den för alla tider giltiga karak
-tärsbilden också har sin
dubbelsidighet. Adrienne Lecouvreur är en
teaterstjärna, som äfven hon
undergår dessas vanliga lott att känna
hjärtats ungdomsstormar på en tid,
då man ännu ej fått karaktärens
mognad och fasthet —■ detta hör
till tidsbilden. Hon blir en berömd
mans hängifna beundrarinna utan att
därför bli hans slafvinna — hon
älskar och hon behärskas af sin
kärlek, men hon har likväl sin egen
vilja att icke underkufvas och
för-slafvas, det hör till den
märkvärdighet, hon har som kvinna för alla
tider. Hon gaf honom alla sina
juveler och en summa, stor 40,000
livres, köpt för dessa juveler och
hennes öfriga bohag, när han gick
pä sin olyckliga expedition till
Kurland: ett sådant drag af heroisk
barnslighet är naturligtvis också äkta
kvinnligt. Och han älskade henne på
sitt stormande sätt jämförelsevis
trofast. I samma stund han efter sin
återkomst från Polen vände tillbaka till
Paris, flydde han alla de salonger, som
täflade om honom, för att uppsöka
henne, och snart därefter hörde man
i detta hushåll talas om en underlig
duett — där stämmorna ibland
försmälte, ibland skorrade mot
hvarandra, en maktstrid mellan en man,
hvilken härskade på grund af sitt
gladt världsbetvingande mod, och
en kvinna, som härskade blott med
att befalla genom känslan. — En
liknande förveckling är för öfrigt ej
sällsynt än i dag.
Men i sista fasen af Adriennes
sällsamma lif blir den romantiska
inskription, som vi ändå skulle hafva
velat inrista på hennes grafsten, ett
värkligt romantiskt frågetecken, och
man erfar här fasans rysning för en
af denna tids lyckligtvis för vår tid
obekanta gräsligheter. Det kan ej
betviflas, att vare sig Adrienne
Lecouvreur dog en naturlig död eller
icke — hvarom man kan tvista —
det kan ej betviflas, att en
stämp-ling af en högtstående dam bedrefs
att afdagataga henne medels gift.
Det är likaledes höjdt öfver allt
tvif-vel, att denna dam var härtiginnan
af Bouillon, att hennes motiv var
kärleken till Maurice af Sachsen och
den ursinniga svartsjuka mot hennes
lyckliga rival, som denna kärlek
alstrade i hennes hjärta —- kanske är
hjärta ett alltför vackert namn för
en sådan Messalinas förvaringsrum
för sina känslobehof. Och slutligen
tillhör det alldeles bestämdt
tidsfy-siognomin — och äfven detta är
lika säkert konstateradt — att när
besagda härtiginna vill på
giftmordets väg befria sig från en
förhatlig rival, hvilken sitter så säker
på sin tron som hjärtedrottning,
att den andra, då hon ails ej har
någon annan utsikt att efterträda
henne som härskarinna än den
utsikt, som hennes egna galna griller
och förhoppningar förespegla henne
att hon då, när hon skall välja
värktyg för brottets värkställande,
försöker skrämma en stackars abbé
till brottet och förföljer honom, då
han vägrar. Abbén, som under
hennes utskickades hotelse af
dödsstraff i händelse af olydnad lofvar,
anförtror sedan darrande hela saken
ät den, som enligt härtiginnans plan
borde blifva hans offer, åt Adrienne.
Det är nu, när han angifvit saken
för Adrienne och därefter för
polis-öfverdomaren, han kastas i fängelse,
därstädes manligt vidhåller sin
an-gifvelse och efter en långvarig fan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
