Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gesvres, presidentskan Berthier,
markisinnan de Lambert etc. täflade att
vara hennes värdinnor och mottaga
henne.»
Det var icke afsikten att vara
världsdam, som gjorde henne
omtyckt och beredde henne plats vid
de förnämas taffel, det var hennes
äkta kvinnlighet, som hennes
förnäma vänninnor uppskattade till dess
rätta värde. De kände saknad och
tomhet och en lucka, där hon icke
var med.
# :h
När jag genombläddrar Arthur
Pougins Acteurs et actrices cTautrefois
och jämför Adrienne Le Couvreurs
porträtt, måladt af Charles Coypel
med Sophie Arnoulds efter de La
Tours återgifna pastell i samma bok,
hvilken skillnad i utttycket! Låt vara
att det förra är öfverdrifvet i
öfver-svinnelighet, huru grannt själfullt är
det icke, låt vara att det senare
kanske allt för mycket
accentuerar den sinnliga småleende
rococo-karaktären — huru simpelt är det
icke med sitt småmysande
skön-hetsdrag! Och när jag jämför Emile
Gaboriaus med spirituell sympati
affattade skildring i Les comediennes
adorées af Sophie Arnould, hvilken
kväfvande boudoarluft, hvilken cir-
kusartad sportsluft slär icke emot
oss, när man jämför magnetismen
hos Adrienne Le Couvreur med den
attraktion, som Sophie Arnould
ut-öfvadel Den stackars Sophie har
också sin tyrann, le comte de
Lara-guais, och motsvarigheterna mellan
honom och Maurice de Saxe äro
icke få. Bägge äro de vildhjärnor
och bägge äro de tyranner och
bägge älska de på sitt vildsinta sätt.
Ja, kanske var grefve de Laraguais
till och med en man, som var mera
djupt fäst vid sin Sophie än Maurice
vid Adrienne. Men den
himmelsvida skillnaden mellan dessa kvinnor
blir alltmera uppenbar vid en
jämförelse. Den ena, Sophie Arnould,
är lifvets marionettdocka, tar intryck
än af det ena, än af det andra
inflytandet, medan Adrienne grundar
sin makt öfver ett måhända lika
flyktigt lynne genom en befallning,
därför att den är en bön om hennes
egen lycka, som han måste lyda,
därför att han ser, att han värkligen
är föremålet för denna bön, ty hon
älskar honom.
Adrienne Le Couvreurs hela lif
är en illustration till Mussets vackra
ord: dans l’amour trop nest pas
assez — »i kärlek är för mycket
icke nog».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
