Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oväder. Jag
ref-vade storseglet
och halade
ombord drifankaret,
samt satte därefter
kurs på
Monhe-gans fyr, hvilken
jag hade tvärs ut
om babord
mor-j gonen den 8:de.
Jag löpte in i
l, hamnen vid
Pe-maquid och låg
hörde stormen
susa i furuskogarna rundt omkring.
Följande dag gick jag åter till sjös
sedan vinden bedarrat.
Spray seglade därefter längs kusten
bland en mängd öar och holmar. På
aftonen den io kom jag i närheten af
en långsträckt ö, som jag gaf namnet
grod-ön. Ett kaos af besynnerliga
gurglande läten trängde till mina öron, och
jag antog med skäl att en grodkoloni
lägrat sig där. Från grod-ön styrde
jag på Gannet Island med dess
präktiga fyrbåk hvars stillastående sken
nästan bländade ögat då man kommit
nära. Därefter ämnade jag styra för
Briars Island. Jag anropade en fiskare
och begärde att få veta kursen dit,
hvilken jag också erhöll. Han
frågade mig om jag var ensam, men tycktes
icke vilja tro mig då jag upplyste
honom att så var förhållandet. Har ni
åtminstone icke en katt eller en hund
ombord? sporde han vidare. Jag
fortsatte med god gång genom Fun dy
viken, men råkade plötsligt in bland en
mängd undervattensklippor. Det
blåste hårdt och en stark tidvattenström
dref mig mot klipporna, men jag
klarade mig och löpte några timmar
därefter in i Westport’s hamn; en ange-
näm plats, hvarest jag som gosse flera
år vistats.
Med nöje återsåg jag Westport.
Ankomsten dit skedde den 13, en
lycklig dag. För detta tal hyser jag, i
motsatts mot sjömän i allmänhet, ingen
fruktan. Det har aldrig orsakat mig
förtretligheter, tvärtom. Jag kände igen
nästan hvarenda sten i Westport. Där
fanns vid hörnet af strandgatan det
lilla salustånd, jag trettiofem år förut
så många gånger besökt. Det var sig
likt, men föreföll något mindre, tyckte
jag. Samma klapperstenar som förr
lågo på taket — jag var säker därom,
ty hade icke jag och några andra
gossar ofta klättrat upp därpå på jakt
efter en svart katt, hvars skinn skulle
användas som botemedel för en
stackars krympling. Thomas Lovvry,
skräddaren, bodde också kvar i sitt lilla hus.
Jag kom att tänka på hur många
gånger han lappat mina onämnbara, till
mycken förargelse för mig på den
tiden. Mr Lowry hade för vana att om
söndagarna gå på jakt och stoppade
då en mängd löst krut i fickan. Men
han var tillika en ifrig rökare och stack
en gång af misstag den tända
cigarrstumpen i samma ficka. Han var en
eccentrisk man, denne mr Lowry.
Vid Briars Island lät jag Spray
undergå en grundlig inspektion så till
rigg som skrof, men fann att hon
tappert stått sig mot alla de oväder, hon
redan nödgats kämpa emot. Som hård
ostlig vind länge blåst, gjorde jag mig
ej brådtom med att på allvar sticka ut
till sjös, utan seglade för St. Marys
Bay, där jag hade vänner. Följande
dag fann mig åter till segels, men jag
måste för rägntjocka gå in till
Yar-mouth. Jag tillbringade där ganska
angenämt ett par dagar och köpte bl. a.
en klocka af britanniametall för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
