Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Armén i Preussen.
Generalstabs-högkvarteret. Direktionen för
ambulansen.
Sire,
Som jag haft äran förut säga Ers
Majestät, tag hvarje morgon och afton
in aloepulver.
Baron Lorrey.
(Dagboksanteckningarna fortsätta:)
Grefvinnan är helt enkelt förtjusande,
jag måste fästa hennes man vid min
tjänst.
Vädret är som vackrast nu, —
armén drar sig tillsammans. Låt oss njuta
af lifvet, o, ljufva frid!
Ricon har snappats bort af Bliichers
kavalleri, bakom våra slaglinjer, när
han på min befallning skulle infinna
sig för att revidera några bulletiner och
proklamationer, som blifvit försenade.
Den där Bliicher gör mig till slut utom
mig. Efter M:lle J., tar han nu Ricon
ifrån mig! Det går för långt; jag skall
kasta emot honom en eller två
kavalleridivisioner under Murat, min
sabel-skramlare.
Må han akta sig! Låt gå för M:lle
J.; jag kanske gjorde orätt uti att kalla
henne till mig! Josephine kommer att
få veta det, och ställer
alldeles säkert till scener; men
Ricon, det var då förbannadt!
Man har det skönt här, —
vi soldater älska den här sor
tens småfröjder, efter de
tunga mödornas dagar. Jag
förvärkligar i detta nu en af
mina drömmar. Ack! Detta
lifvet! Allt sedan jag kom
i tjänstgöring, har jag aldrig
haft någon tid öfrig för mig
själf, och jag har sagt till
mig själf: »Napoleon, min
stackars vän, du kommer då
aldrig att få erfara naturens
rena fröjder, du kommer då
aldrig att få njuta af behaget
i de sköna sommarmorgnarne
på landet, af blommornas doft, af
fåg-larnes sång, och af biens surrande!
En simpel arbetare kan unna sig allt
det där, men du, aldrig! Nej, aldrig!
Alltjämt detta kanondunder, och detta
smatter från Mars’ trumpeter. Aldrig
kommer du att få meta i ro, min
stackars Napoleon! Den obetydligaste
tjänsteman i ett af dina ministerier,
och som har 1,200 i lön om året, är
lyckligare än du. . . Han lefver i
ro, under det att du färdas vida
omkring och utsätter dig för allsköns faror
för att tillförsäkra honom detta lugn» . . .
Men jag bedrog mig; jag njuter af
fältens skönhet, och jag metar i ro!
Vi ha här bredvid en liten å, som är
alldeles förtjusande, som flyter fram
un-pilträd och popplar; det finns
sten-simpor här, och jag metar tillsammans
med grefvinnan! I går sökte man
efter mig hela eftermiddagen. Det är
alltjämt Berthier, som tråkar ut mig
med att begära hela serier af order,
som han sedan skall utdela. Så
mycket värre för honom, att han
förgäf-ves får söka efter mig!
Jag återvände slutligen med en stekt
fisk, som grefvinnan låtit tillaga i
köket. Sex och ett halft skålpund, och
en riktigt präktig fisk! En sådan dag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
