Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag skref vårs under pilträden
—några värser tillägnade grefvinnan. De där
värserna äro inte illa, jag skall låta
sjunga dem i morgon för grefvinnan.
Jag borde verkligen ha tagit Méhul med
mig i armén. Men jag måste ha musik
till dem i alla fall, trots Méhul; jag skall
ställa till en täflan, beträffande musiken
till dem, mellan chferna för musiken vid
de olika regementena som jag har till
hands. Jag skall skicka dem till
Josephine, hon får låta föra in dem i
Almanack des Muses. (Musernas
Almanacka. Ett kändt poetiskt årsalbum, som
började utgifvas 1765.) För Josephines
räkning gör jag en liten variation.
Jag vill icke påstå annat, än att jag,
under det jag väntar på att
stensim-pan skall värdigas nappa på min krok,
gör mig en och annan dunkel
förebråelse. Jag säger till mig själf:
»Napoleon, under det att du roar dig,
under det att du hänger dig åt att
njuta af dina naturliga böjelser, vet
du väl, hvad fienden tar sig till? Den
där gamla bitvargen Bliicher lär nog
inte hvila sig, han; Pitt och
Koburgaren planlägga säkert någon kupp.»
Det är karlar det, som icke bry sig
om naturen!
Den är förträfflig, den här stekta
fisken! Jag lät Berthier och Ney
smaka på den för att hindra dem från att
mumla några protester.
I afton har jag spelat ett parti drogue*
grefvinnan kände icke till spelet; man
spelar icke drogue i salongerna.
Yi roade oss duktigt. Hvad vi
skrattade, då vi sågo grefvinnan med de
små näsklämmarne på sin vackra näsa!
Och hon blef ond, och hon förlorade
allt mer och mer, och näsklämmarne
blefvo allt fler och fler på hennes vackra
näsa! Jag ställde till, så att jag å min
sida skulle förlora för att också få
henne att skratta. Berthier klarnade
slutligen upp, och Ney gjorde vitsar, som
voro en smula vågade, så att grefvinnan
inte riktigt förstod dem. En härlig afton.
Jag sade likväl till mig själf: »Tag dig”
till vara, du slumrar på rosor såsom
Hannibal, du gör hvad Hannibal gjorde
i Capua. Tag dig till vara»!
Såsom ett värdigt slut på aftonen
ville grefvinnan lära mig några
valsturer; Berthier satte sig till klaveret.
Och under det jag svängde mig efter
tonerna af en smäktande musik,
upprepade jag fortfarande: »Tag dig till
vara! Hannibal gjorde också så här . . .
Han förvekligades, den Hannibal, men
det kom också att stå honom dyrt».
* Skämtsamt kortspel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
