Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oceanen. En väderleksförändring
inträffade och samtidigt försvunno
sköldpaddorna. Den 31 juli var det full
storm, och Spray hade att kämpa
mot tornhöga vågor. Jag gjorde den
dagen ingen synnerlig distans, femtio
minuter blott. Stormen fortfor äfven
den 1 aug. med mycket hög sjö.
Klockan tre på morgonen blåste focken
sönder. Jag slog under och hissade en
reservfock, men hopsamlade bitarna af
det gamla seglet, emedan de mycket väl
kunde användas som disktrasor.
Den 3 augusti var det åter godt
väder och tydliga tecken till land
visade sig. Jag tog mig som
tidsför-drif till att baka bröd, och
lyckades därmed ej så illa, ehuru
jästsurrogat icke alltid utfaller till belåtenhet.
Jag hade nämligen icke annat än
sådant, men förtärde dock det nybakade
brödet med god aptit. Efter middagen
satte jag mig ned att läsa i en bok
som kallades »Kolumbii lefnad» och
lade därunder märke till att en mängd
fåglar flögo i en viss riktning, nämligen
mot öster. Land, tänkte jag, ligger
bestämdt därborta.
Den 4 augusti tidigt på morgonen
fick jag spanska kusten i sikte, och
jag såg rök uppstiga från land. Spray
fortsatte sin kurs, och fram på
förmiddagen befann jag mig utanför Kap
Trafalgar. Jag ändrade kursen ett par
streck samt ankrade klockan tre på
Gibraltars redd, tjugunio dagar från
Kap Sable. Jag befann mig vid
förträfflig hälsa och vid godt humör, icke
alls utarbetad eller öfveransträngd, men
jag var så mager som en spik.
Ett italienskt barkskepp, som jag på
morgonen passerat kröp långsamt fram
längs afrikanska kusten, flere timmar
efter min ankring, och detta var ett
ytterligare bevis på Sprays förmåga att
segla.
Allt var nu godt och väl, men jag
hade glömt att skaffa mig
sundhets-pass innan afseglingen från Azorerna.
När således sundhetsinspektionen, med
en gammal tjock och fet hamnläkare i
spetsen, kom ombord, blef det gurgel af,
och detta var just hvad som behöfdes.
Den som vill skaffa sig respekt hos
en engelsman måste först råka i gräl
med honom. Detta visste jag och gaf
således sju för tu på deras
anmärkningar. »Nåväl», yttrade doktorn till
sist, vänd mot mig, »er besättning är
frisk, därom finnes intet tvifvel, men
hurudant var hälsotillståndet i den
hamn ni sist besökte ?» »All right»,
svarade jag. »All right, säger ni; hvem
ansvarar för sanningsenligheten däraf.
Jag borde inspärra er på fästningen
därborta», grymtade han fram. »Dock!
»never mind». Här har ni friskpraktika.
Sätt ut med båten gossar. Jag såg
därefter icke mera till den lille doktorn.
Morgonen därpå kom en
ångbar-kass, nästan dubbelt så lång som Spray,
och lade till vid sidan. Barkassens
befälhafvare framförde hälsningar från
hamnamiral Bruce att Spray kunde
blifva bogserad in till arsenalen om
jag så önskade. Arsenalen låg vid
nya »molon», men jag hade ankrat
vid den gamla bland pråmar och
fiskebåtar, en föga treflig plats i sanning.
Jag blef ganska glad öfver ombytet,
hvilket så fort sig göra lät värkställdes.
Spray befann sig nu bland
örlogskrys-sare, kanonbåtar cch tornfartyg, och
jag var minsann icke litet stolt öfver
det förnäma sällskap i hvilket jag råkat.
Jag uppvaktade sedermera amiral
Bruce i ändamål att tacka honom för
artigheten att låta mitt lilla nötskal
ligga bland medelhafseskaderns stoltaste
fartyg, men han blott skrattade och
sade: »Ni är välkommen kapten Slocum,
mycket välkommen. Är det något jag
kan stå till tjänst med så säg rent ut.
Ni är måhända segelsliten och
behöf-ver en segelsömmare? Efter en dylik
tripp torde nog åtskilliga reparationer
vara af nöden. Men hur har ni burit
er åt som kunnat komma hit på
tjugunio dagar. Eder Spray måtte vara en
riktig frifräsare att segla.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
