Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan bryta sig igenom; och då den gör
sin första tur i april eller maj och
forcerar vårisen i viken, är hela staden nere
vid bryggan för att se den komma. Det
är stora händelser det där.
På söndagarne spela vi kort; herrarna
spela vira, fruarna préférence.
Lyckligtvis har man korten! Hvad skulle
man eljes taga sig till?
Nåväl, Ekholms och vi och ett par
andra familjer voro ofta tillsammans
än hos den ene, än hos den andre. Då
det var vår tur, sutto våra fruar i
salongen, medan herrarne höllo till i
mitt rum, där vi stängde in oss dels
för rökens skull, dels för att få vara
ostörda. Litet emellan tågade vi ut i
salongen för att skåla med damerna.
Stundom kunde det hända, att de
kommo och öfveraskade oss, och
naturligtvis var fru Ekholm i spetsen. Hon
var alltid den första då det gällde skämt
och upptåg, och hon blef alldeles som
galen, då hon druckit ett par glas. Men
vi voro glada allesammans, och vi
endast skrattade åt henne.
En kväll hade jag gått ner i källaren
för att hämta upp mera punsch. Då
jag kom in i den mörka tamburen
öppnades dörren till salongen och stängdes
hastigt igen. Det var hon. Jag skulle
just bedja henne hjälpa mig med
buteljerna, då jag kände hennes armar
om min hals. Hon tryckte sig tätt
intill mig och medan jag stod där
förlamad, färdig att tappa allt hvad jag
hade, mumlade hon:
— Åh Vilhelm, hvad jag tycker om
dig! Du måste komma hem till mig en
kväll! Hör du! Du måste, du måste!
Ögonblicket därefter hade hon
öppnat dörren och skyndat in i rummet.
Och då jag långsamt, utom mig af
öf-verraskning och förvirring, följde efter,
kom jag alldeles lagom för att se henne
omfamna och kyssa min hustru — tänk
dig, min hustru! Åh, hvilken kvinna!
Det var kanske det, som kom mig
att fatta mitt beslut. Du förstår . . .
jag älskar min hustru och tänker endast
på henne och våra små barn, men hon
hade varit så häftig, hennes kyssar
brände ännu som eld i ansiktet.
Sedan kom jag också att tänka
närmare på saken, på min affär, som skulle
ha ohjälpligt störtats, om det blifvit
bekant... du vet, i en liten småstad,
där man är så ömtålig af sig, och
där konkurrenterna endast begära att
kunna skada hvarandra.
Med ett ord: jag tror icke, att jag
någonsin skulle ha gått in på hennes
förslag, men som det nu var, då jag
såg henne omedelbart kasta sig i
armarna på min hustru, förlorade jag
lusten från början.
Ett par dagar därefter kom hon in
i boden. Jag satt på kontoret och
låtsade ha mycket att göra, hvarför jag
hälsade på afstand. Då hon betalade
till kassörskan, sade hon som i
förbigående, men högt, så att jag kunde
höra det:
- Min man reser bort i morgon;
då blir man ensam igen, stackare!
Kassörskan skrattade:
— Fru Ekholm vet att trösta sig!
sade hon, häntydande på ett par
buteljer vin, som hon köpt.
Den andra skrattade med: — man
kan aldrig veta; man kan få främmande!
Hvarpå hon hälsade och gick sin väg.
Sådan är man; jag hade fattat mitt
beslut, jag hade motvilja mot själfva
saken, och jag visste för hvilka obehag,
jag kunde råka ut. Men i alla fall:
jag fick en sådan hjärtklappning, att
jag mådde formligt illa. Hela den
dagen och dagen därpå var jag orolig,
retlig. På eftermiddagen måste jag
re-sonnera med mig själf, göra våld på
mig, utmåla i de bjärtaste färger de
faror, för hvilka jag utsatte mig och
min affär — framför allt min affär.
Och lyckligtvis — mitt förstånd segrade!
Jag gick icke!
Dagen därpå mötte jag henne nere
på ångbåtsbryggan; men hon besvarade
icke min hälsning. En kvinna har visst
svårt att förlåta sådant där.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
