Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dahllöf, foto.
FRÖKEN STRANDIN SOM FENELLA.
förande, också fordrar den mindre.
Hr Ahlberg, som är att räkna bland
våra allra duktigaste yngre violinister,
biträdde här i en altstämma. Man
lämnade i alla fall Aulinska kvartettens
Bee-thoven-afton med tacksamhet att ha fått
höra ett i hög grad ädelt, konstnärligt
program. Hur är det gamle Horatius
säger: Ut desint vires, tamen est
lau-danda voluntas. Det är uttydt:
Aulinska kvartetten gör alltid sitt bästa och
man är den tack skyldig, för att den
håller konstens fana högt.
Hr Aulins orkesterkonserter förtjäna
också alla loford. Denna gång
utfördes ouverture och konsert för trenne
pianon jämte orkester af en viss gam-
mal kantor, som på senaste tid fått intyg
från flere håll att vara något torr. En
och annan skulle kanske snarare vilja
anse, att Bachs musik, ty det är om
den, det är frågan, i stället är den
friska, lifgifvande föryngringskällan för
all senare musikalisk konst, en värklig
Mimers brunn. Och hvilken oerhörd
produktivitet. Det gränsar till under,
att en man skrifvit allt. detta, som det
nästan tar ett helt människolif att
hinna stifta bekantskap med.
Ouverturen i D — ur en orkestersvit — var
ett präktigt, alltifrån den första noten
spännande värk. Hr Aulin har tydligt
sinne för denna musik, den energiska
och bestämda taktgifningen och hela
ledningen af orkestern under detta
nummer förtjäna allt beröm.
Beethovens stora bataljmålning var
mera en historisk kuriositet.
Segersymfonien på slutet var visserligen
alltid Beethoven, slaktmålningen
likaledes, kanondundrets rytmik, som visst
någonstädes blifvit berömd, var dock
icke i utförandet otadlig — men det
funebra stycket efter striden, där det
morska »Marlborough s’en va-t-en guerre»
uppträder helt sorgmodigt, är en svag
punkt. Att klandra är här hr Aulins
alldeles för sentimentala tempo,
likaledes den långa pausen före segerjublet,
som skall skölja bort alia de
föregående intrycken. Emellertid var det
intressant att i detta stycke ha fått
se Bethoven från en ny sida. Hur
märkvärdigt. Med de små smulor, som
föllo ned från hans bord på
mellantider, medan han skapade sina
odödliga mästervärk, med exempelvis ett
stycke som detta gjorde denne gigant
sin lilla tids-succés. Detta är lärorikt
att veta.
Gudarnes intåg i Valhalla ur
Wag-ners Rheingold gjorde oss däremot icke
glada, detta stycke bör hälst höras i
sitt sceniska sammanhang, nu gafs det
i ett arrangement som på en bättre
Garten-konsert. Fru Möller sjöng ett
par af Wagners sånger, förstudier till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
