Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men om natten blefvo efter. Jag
anropades af ångaren South Wales och
fick longituden som var W., 48°. Så
nära som möjligt, yttrade ångarens
kapten, och jag fann att min räkning
var ungefär densamma som hans.
Spray’s gamla jämbläcksklocka, efter
hvilken jag tog mina observationer,
var således att lita på, och detta roade
mig mycket.
Den 5 december kom en brigantin
i sikte. Jag hade snart upphunnit den,
hvarefter de båda fartygen i sällskap
fortsatte längs brasilianska kusten. Ett
missöde inträffade emellertid, som kunde
ha blifvit ödesdigert för mig. En
undervattenström, den jag ej lagt märke
till, förde nämligen Spray alltför nära
kusten och morgonen den 11, då
luften var ovanligt disig, rände hon helt
plötsligt upp på land Jag hade
misstagit mig på några sandkullar, hvilka
syntes mig längre bort än de i
värk-ligheten voro, och däraf olyckan. Jag
satte genast ut jullen och lade i denna
ett varpankare, jämte kabel, men det
var för sent att varpa ut kuttern,
emedan ebb redan inträdt. Bäst i alla
fall försöka, tänkte jag och rodde ut
varpet. Men den lilla båten hade ej
på länge varit i sjön och började bli
läck, och när jag skulle släppa varpet,
låg hon i marvatten. Jag reste mig
upp och lät varpet gå öfverbord,
men mina rörelser måtte ej hafva varit
väl beräknade, ty jag förlorade
balansen och fattade därvid tag i båtens
reling, hvarvid min lilla farkost
kantrade. Plötsligt kom jag ihåg att jag
ej kunde simma. Jag försökte få
jullen på köl igen, men detta gick icke
så lätt, ty hon rullade för hvarje gång
omkring, och där låg jag plaskande i
vattnet. Jag kom till min förskräckelse
äfven underfund med att strömmen
satte mig ut till hafs och detta finge
ej ske. Trenne gånger hade jag
försökt vända jullen och lika många
gånger varit under vattnet, och krafterna
började aftaga. Det här går ej an,
189
tänkte jag. Göra bekantskap med
Neptun vill jag ej, och icke häller vill jag
låta mina olycksprofeter därhemma få
vatten på sin kvarn. Jag gjorde
således ett fjärde förtvifladt försök och
lyckades värkligen då få jullen på köl
samt svinga mig upp i densamma,
hvarefter jag, med den enda åra som
fanns kvar, paddlade mig mot land.
Tidvattnet hade fallit ganska mycket,
och där låg Spray nästan torr på
sandstranden, så att någon varpning då ej
kunde ifrågakomma. Jag lade
emellertid kabeln till spels och inväntade
»flodtid». Jag hade arbetat mycket
och var alltför glad att få kasta mig
ned i sanden och hvila ut litet. Solen
hade emellertid höjt sig pä himlen och
sände sina lifgifvande strålar öfver land
och vatten. Min belägenhet var ej
den bästa. Jag befann mig på en
vildt främmande kust, där hvarken hus
eller människor syntes till, hvilkas hjälp
jag kunnat anlita. Medan jag så låg
där och väntade på att högvatten skulle
inträffa, nådde bullret af hästtraf mina
öron. Jag späjade mig omkring och
såg då helt nära en ung gosse till
häst. Gossen blickade på Spray med
en förvåning, som han måhända aldrig
någonsin förut erfarit. Han hade
funnit ett fartyg, ett förlist fartyg på
stranden. Det där tillhör mig, tänkte han
förmodligen; är icke jag den första,
som upptäckt vraket. I en
handvändning högg han sin »lasso» i Spray’s
klyfvarbom och fastgjorde den andra
JAG KOM PLÖTSLIGT IHÅG ATT JAG F.J
KUNDE SIMMA.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
