Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
idealet för bel cauto. Den ende, som
sjöng med italiensk lätthet, var
Strandberg-Almaviva. Hr Forsells parlando
illuderade däremot ej, lika litet som
hans tolkning af figuren. Emellertid
lät han som vanligt höra några
vackra toner, och publiken var
förtjust. »Hvad lycklig lott har en
soldat» etc.
På Vasateatern ljuda f. n. Strauss’
sprittande valsmelodier, och liksom
nyss Mikadon lockar nu Läderlappen
talrika skaror af det Stockholm, som
roar sig. Af de uppträdande var hr
Strömberg denna gång fin och diskret
i sin komik; hans pantomimiska spel
i sista akten är något af det
dråpligaste man kan få se, och hvisslar gör
han med mer virtuositet, än de öfriga
utveckla i sin sång. Hr Schiickers
tenor gör, då han icke skenar af allt
för långt från orkestern, sin värkan,
och fru Brandt, som icke passade illa
som den glada Wiener-frun, förtjänar
också en éloge. Hvilken skada dock,
att teatern icke förfogar öfver en
sångerska, som kunde till belåtenhet
föredraga den präktiga czardas. Hr Adami
sjöng vårdadt, men kunde varit
spirituellare, fröken Griinberg såg intressant
ut som den blaserade ryske prinsen.
De öfriga gjorde sitt bästa, men kunde
sjungit något smakligare under fästen.
Strauss’ eldiga, brusande valsmusik
gjorde dock, att man öfversåg med
bristerna, glad att få njuta detta
skummande, ädla vin »An der schönen blauen
Donau».
Filippo.
FRÖKEN GRUNBERG DahUöf, foto.
SOM PRINS ORLOFFSKY I »LÄDERLAPPEN».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
