Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Man har i dessa dagar talat mycket om
den, ej blott genom kapitalets storartade
belopp utan ock genom den i vårt land
sällsporda — ja, mer än så, allenastående
— idén, märkliga Bonnierska donationen
till en stipendiefond för svenska
skönlitterära författare. Hundrafemtiotusen kronor
kontant öfverlämnade till någon filantropisk
eller vetenskaplig stiftelse, som särskildt
ligger en donator om hjärtat, det har man
kanske sett ett och annat exempel på, och
på testamentsdispositioner för sådana
än-mål ännu flera. Men för den svenska
litteraturens, skönlitteraturens, höjande
genom understöd åt arbetarne i dess vingård,
därpå har ingen af våra mäcenater tänkt.
Man torde åberopa Alfred Nobel, men
hans stora stiftelse sväfvar så högt uppe
uti ideellt internationella sfärer, att det
knappt synes troligt att millionkaskaden
någon gång kan ledas öfver våra törstande
fält. Man kan visserligen också säga, att
det statsanslag, hvilket för ändamålet ställts
under Svenska Akademiens förvaltning, får
anses ersätta hvad som brustit i privat
initiativ, men detta anslag är väl närmast att
betrakta såsom motsvarande andra länders
»Digtergager» eller statspensioner, och om
jag för min ringa del icke vill instämma i
det klander, som riktas mot Akademiens
principer vid anslagets fördelning, så skall
dock gärna medgifvas, att detsamma
åtminstone icke kommit hvad man kallar den
nya riktningens män till godo.
Att Albert Bonniers stipendiefond
däremot i det allra hufvudsakligaste kommer
att få sin användning just på detta håll,
kan tagas för afgjordt. Icke därför, att
stiftelseurkunden angifver det; denna (som
är på allt sätt särdeles praktiskt affattad)
säger tvärtom, att endast det rent
konstnärliga i ett arbete skall tagas i sikte vid
pröfningen af en skriftställares författarskap,
såsom grundläggande till pensionsrätt, men
icke det ena eller andra slagets tendens
däruti. Och härutinnan har donatorernas
mening utan tvifvel öfverensstämt med den
tanke, som för Albert Bonnier själf alltid
var den ledande. Ty ehuru väl hans
förkärlek för den realistiska strömningen i
litteraturen allt mer utpräglade sig, så var
eller blef han dock aldrig ensidig och hans
blick — vi tala nu ej om den praktiska
affärsblicken — skymdes aldrig för den
värkliga förtjänsten, där sådan fanns, i de
arbeten af annan riktning som hembjödos
honom.
Men hvad som väl kan gifva anledning
att befara ensidighet vid, bedömandet af
det »konstnärliga», det är sammansättningen
af den fcrsta nämnden eller styrelsen för
den nya pensionsfonden. Man vill gärna
sätta det bästa förtroende till dess
medlemmars ärliga afsikter att med upplyst
opartiskhet bedöma den »rena
konstnärligheten» i de arbeten, som underställas deras
pröfning. Men man kan dock omöjligt
blunda för det faktum, att de samt- och
synnerligen — med undantag af hr
Nordensvan, hvars lifliga intresse och djupa
känsla för det värkligt värdefulla inom
litteraturens som inom konstens skilda
skolor aldrig förnekar sig — intaga en så
prononcerad partiställning, att de, för så vidt
de annars skola bevara konsekvensen till
sina föregående uttalanden, måste a priori
eliminera en betydande del af den litterära
produktionen såsom stående utom all
»konstnärlighets» gränser,
Dock, låtom oss icke döma härom på
förhand, utan hoppas det bästa. I hvad
fall som hälst är den stora donationen
utomordentligt hedrande för Albert Bonniers
arfvingars pietet för sin faders minne och
lifsvärksamhet. De hafva därigenom rest
honom ett »monumentum ære perennius».
Och om äfven genom det inflytande, som
den allsmäktiga pänningen i vår tid
utöf-var på alla sinnen, den sköna litteraturen
kommer att hädanefter mera än hittills
röna invärkan från två motsatta
magnetiska poler, — hvad mera? De nuvarande
»unga», hvilka attraheras af den fria
akademien, skola i sin tur blifva gamla till år
och åsikter, och då skall också för dem
den officiella akademiens erkännande få
värde. Det blifver på detta sätt ett slags
intellektuellt cirkulationsbruk på den
litterära åkern.
När den på sin tid omätligt produktive
dramatiske författaren Eugéne Scribe en
gång byggde sig en villa på landet, lät
han sätta öfver porten denna inskrift:
Le théatre nia créé eet asile champétre
Toi qui passes, mercil je te le dois peut-
ctre.
Något liknande den sista radens
innehåll — i osynliga bokstäfver — torde kanske
den bokskrifvande och bokköpande delen
af svenska folket tycka sig få läsa såsom
devis öfver denna stora donation.
# * #
Svenska Akademien har valt en ny
ledamot till efterträdare åt förlidet år aflidne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
