Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utan frågade helt lycksalig: »När?»
Hvarpå hon genast ogeneradt
hvi-skade: »I morgon förmiddag efter
repetitionen!»
Det var så till vida »i morgon»
redan »i dag», att midnatten var
längesedan passerad, innan jag den natten
kom till hvila; men hvilan blef icke
för mig någon hvila, ty jag fick under
nattens återstående timmar, oaktadt det
lilla rumlet, icke en blund i mina ögon
af idel otålighet öfver detta »i
morgon», som för mig skulle medföra ett
så ljuft »återseende».
Morgondagen randades, men den
medförde redan vid solens första
strålar till mig ett med ilbud ankommet
bref att skynda till en af mina
närmaste anhörigas dödsbädd. Som denne
anhörige äfven låg mitt hjärta nära,
vägde den ena sorgen upp den andra,
och jag hade knappt tid att förtvifla
öfver att nödgas försaka Coras
återseende. Då timman för detta
återseende slog, var jag redan många mil
bortom X., ensam med min dubbla
sorg, medan Cora förmodligen lätt
tröstade sig öfver och snart glömde
förlusten, kanske lättare den af mig än
den af sin vackra, till ett slags
talisman så lämpliga och möjligen redan
tillförne begagnade brosch.
Och innan återseendets timma
härnäst slog, skulle solen åter otaliga
gånger gå gäckande upp, efter längtande
älskares sömnlösa nätter, men — den
slog dock.
Många år hade förrunnit. Jag hade
aldrig återsett Cora, blott då och då
läst i någon småstadstidning
hyperbo-liska beskrifningar öfver hennes
utomordentliga triumfer i Haparanda och
Falsterbo, Borgholm och Kungsbacka.
Den otryckta Vhistorie scandaleuse hade
äfven åtskilligt att om henne förkunna,
som väl nådde mina öron, men utan
att göra något vidare intryck, ty det
intryck Cora själf gjort på mitt unga
hjärta hade längesedan förflyktigat och
lämnat rum för solidare. Broschen
låg förglömd i den då oordnade högen
af minnen.
Jag befann mig på ett besök i
Stockholm. Som vanligt var jag en flitig
gäst på spektaklerna, gjorde äfven små
besök emellan kulisserna. Jag såg och
gjorde bekantskap med allt, hvad
scenen den tiden ägde ypperst.
Hjortsberg, som just då, trött af år och ära,
lämnade tiljorna; Almlöf, med sin
figur, skapad för togan, och sin röst,
danad för välsvarfvade hexametrar, en
skatt, som aldrig bort växlas och
förslösas med bagatellkomediernas
småmynt; Dahlqvist, redan då stor i
talang, stor i öfverdrift, Sällström, en
stjärna, men genom svaghet redan i
nedgång, ehuru oöfverträffad af dem,
som både haft vackrare röst och
sjungit bättre än han; Hyckert, en
skådespelare, hvars värkliga värde
stockholmarna — modets och kotteriernas
slaf-var — hvarken då eller sedan
någonsin förstodo att rätt uppskatta; den
stereotypt rolige Sevelin; den treflige
Lasse Kinmansson m. fl.; Henriette
Vider berg, också en stjärna i nedgång,
men ännu den första vid lyriska
scenen, ännu förtjusande publiken såsom
Susanna och Zerlina, medan man
lämnade ingen uppmärksamhet åt en knappt
ur de slinkiga och så ofördelaktiga
slynåren utträdd elev som 1 »Apan»
hjälpte hr Springer att roa femte
raden, en elev, hvilken dock få aftnar
därefter, af nära nog en tillfällighet,
såsom ett vågspel, framsläppt i
Friskytten, väckte förvåning och beundran,
och med Agathas aria tog första
steget på den ärofulla bana, där ryktet
på sina vingar med triumf öfver Europa
skulle kringföra Jenny Linds namn.
Jag såg, många andra att förtiga,
slutligen äfven Emilie Högqvist, som, med
alla sina fel och svagheter, både som
aktris och människa, dock som
bägge-dera förstod att tjusa, så som ingen
annan förstått. Jag beundrade henne
icke allenast i alla de mångfaldigt
växlande skepnader, hvaruti hon uppen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
