Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
följande omdömen: »Posse hade tvifvelsutan
såsom statsman sina fel, och hans politiska
personlighet tålte icke vid det starka ljus
från alla sidor, som faller på de högsta
platserna i samhället, men han hade också
sina förtjänster. De medel han använde
för att komma till makten kunna väl icke
alla gillas, men sådanas begagnande är
ganska vanligt af politiska partichefer, och
sedan han väl kommit till makten, sökte
han åstadkomma en moderat och
förståndig styrelse. Hans snabba blick och
beslutsamhet kommo honom likväl bättre till
pass som partichef än såsom ledamot af
regeringen, där hvarje missgrepp eller
förhastande är af en vida större betydelse.
I det hela torde han af många blifvit
alltför strängt bedömd, till en del för sin brist
på inre ödmjukhet, Men en framstående
politisk personlighet undgår sällan i alla
fall att hafva fiender, och det länder till
Posses berömmelse, att han också hade
vänner.»
Med en vemodig känsla af
Två scenens det förgängliga i Mimens
storheter konst, som uppenbarar sig och
-j- försvinner med sin
framstäl-lare, erfar man, att döden skördat två af
den dramatiska scenens
storheter, vid hvilkas namn mer än ett
minne af utsökt och fulländad
konstnjutning fäster sig. Den 21
mars afled nämligen Edmond Got,
härstammande från Bretagne
och född i Paris den 1
oktober 1822. Sedan han med beröm
genomgått Charlemagnes lyceum,
drefs han af sin kallelse, som
svårligen hos någon varit mera
äkta, att söka inträde vid
konservatoriet, där han kom i Provosts
klass och erhöll första priset. Som
konskriberad tjänade han därpå
ett år i Afrika under härtigen af
Aumale, som blef hans gynnare
och befriade honom från
ytterligare krigstjänst. År 1844
debuterade Got på Théåtre francais,
och 1850 blef han societär
därstädes och kvarstod som sådan i
femtio år, en prydnad af första
rangen för världens under denna
tid ovillkorligen förnämsta scen,
på hvars tiljor han tolkade
Mo-liére såsom ingen annan: — för
att blott nämna ett exempel, hans
Arnolphe i »Fruntimmersskolan»,
åt hvilken skapelse han förlänade
en oförgätlig prägel. Men äfven
andra författare kunde glädja sig
åt Gots tolkningar af deras skapelser:
Giboyer, Poirier, Maltre Guérin tillhörde
dessa, och sammanlagdt kreerade han 65
roller af olika slag, men alla nästan lika
mästerligt. I tjugutvå år var han teaterns
doyen till dess han vid sjuttiotre års ålder
slutligen drog sig tillbaka till det enskilda lifvet.
Några dagar förut hade döden skördat
hans kamrat, den en gång så förtjusande
Sophie Croizette, född i Petersburg den 19
mars 1847, gift med bankiren i Paris
Jacques Stern. Hennes mor var dansös och
uppfostrade i Versailles sin dotter till
lärarinna: af brist på lektioner måste denna
emellertid söka inträde vid konservatoriet
1867, där hon blef Bressants elev, och två
år därefter den 7 jan. 1870 debuterade hon
i drottning Annas roll i »Ett glas vatten»,
i Moliéres hus. Hennes bästa roll
upp-gifves Susanna i »Figaros bröllop» ha varit,
men utom denna roll återgaf hon på ett
förträffligt sätt äfven andra skapelser,
såsom t. ex. baronessan d’Ange i »Falska
juveler» samt flera af hufvudfigurerna i
Alexander Dumas den vngres dramer. Vid
sitt giftermål 1885 lämnade hon Théåtre
fran<^ais, där hon i femton år lyst som en
af dess förnämsta stjärnor. O. H. D.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
