Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pall gåfvo min gestalt den felande
längden att nå upp till dem. Jack stod
på en lägre höjd bredvid mig, hållande
tvättfatet, de rena handdukarne och
oljeflaskan. Bombo befann sig på jämn
mark i färd med att uppfånga de
nedsmutsade handdukar jag kastade till
honom samt utförande diverse andra
rörelser.
Mosquitos hade bitit sig så envist
brunt fast i en landskapstafla, att jag
stod rådlös. Slutligen hittade jag på
att ta en knif, skrapa undan en del
och forma de andra till ett slags
besynnerliga flygande djurskepnader.
Jagteck-nade därpå åt Jack att lyfta ned mig.
Jag ville betrakta mitt värk så där på
litet afstånd.
» Voici des oiseaux», sade jag
försöksvis till Jack.
Han teg, ögonen veko ej ens en
sekund från taflan, och jag kände, att
han ej med full öfverensstämmelse kunde
lägga sin uppfattning i min. »Niente
signorina des sauteredes!» ropade
Bombo förtjust. »Si, si excellensia des
sauteredes!» utbrast Jack och hans
eljest så allvarsamma ögon strålade och
flammade.
Naturligtvis hade de rätt. Jag har
aldrig sett något mera förvillande likt
en gräshoppssvärm, som är stadd på
flykt.
Uppmuntrad af denna framgång såg
jag mig om efter ett nytt föremål att
behandla och fann på väggen midt
emot Kong Kristian betydligt »til sløret».
Vi flyttade attiraljerna dit. Redan då
jag befann mig nere på golfvet, hade
det väckt min uppmärksamhet, att ena
sidan af guldramen var försedd med
en håndsbred konstrikt ornamenterad
list af terra-cotta. Den gick delvis upp
äfven till den öfre kanten, och jag trodde,
att den genom någon ovarsamhet från
tjänstefolkets sida, där gått sönder.
»Superbe», sade jag, då jag kommit
i jämnhöjd med den, och betraktade
de fina, mjuka slingorna, som voro
arbetade i leran.
»Bestia», yttrade de båda andra på
en gång, och Bombo skakade
beklagande på hufvudet.
Ett ögonblick greps jag af vildsint
förbittring mot dem. Jag trodde, att
de med anledning af gräshopporna
drefvo gäck med mig. Jag är ej
säker på, att Jack icke uppfattade hvad
jag tänkte, det låg något af sorgsen
värdighet i det sätt, hvarpå han med
sin knif skar af ett stycke lera och
visade mig de små hvita myrorna däri.
Jag steg nu ned och lät Bombo och
Jack utföra förstörelsevärket af dessa
skadedjurs arbete, något som de äfven
con amore gjorde. Sedan smorde vi
väggen och tafvelramen, där myrorna
byggt, med paraffin, hvarpå jag intog
min förra ställning och grep mig an
med Kong Kristian. Allt eftersom hans
uppsyn ljusnade, kom det något ljust
också öfver mig själf, jag tror, att jag
var glad att få se människor från
hemtrakten och att de skulle få det godt
här. Rätt som det var, började jag
smågnola: »Kong Kristian stod vid
højen Mast», och den hänryckta
uppmärksamheten från mina medhjälpare
sporrade mig att låta en annan af mina
talanger framträda. Men — Kong
Kristian hade knappast hunnit ta ett
par toner i djupaste rullbas, förr än
jag såg Jacks blekröda fotsulor skymta
vid balkongräcket och Bombos lilla
gestalt slockna och vissna, tills han
slutligen som ett skugglikt streck vimrade
ut genom någon väggöppning. Jag
höll mig fast i taflan och skrattade
uppsluppet, omåttligt — alltjämt med
förnyad känsla af lustighet.
Under tiden hade pallen delvis
glidit utom stolen och denna stod i sin
ordning mycket osäkert på
sandelträs-kistan, och jag kände, att vid minsta
rörelse skulle alltsammans ramla som
ett korthus. Det började värka och
spillra i armar och ben, och allt roligt
gled i hufvudsak undan. Jag ropade
mig hes på hjälp, men ingen svart
vågade sig upp, och hvarken min värd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
