- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
311

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ellerthans assistenter tycktes vara hemma.
Jag beslöt mig för att låtsas vara
indisk fakir, och det gaf mig kraft att
hålla ut, tills monsieur Frey kom in
med posten och lyfte ned mig. Han
ville prygla de arma uslingarne, som
lämnat mig i sticket, och jag hade
mycket svårt att få honom att afstå
därifrån.

Ännu svårare var det att få tag i
rymmarne och förmå dem att följa mig,
så att vi kunde få afsluta arbetet.

Min värd hade haft en alldeles
ovanligt arbetsam och bekymmerfull dag
bakom sig, och då jag såg hur han
längtade efter hvila, erbjöd jag mig att
vara uppe och ta emot de landsflyktige
samt se till, att de fingo hvad de
be-höfde. Hans invändningar voro så
svaga, att de blåste bort i Inddraget,
som den elektriska solfjädern åstadkom.
Sedan han lämnat mig en väldig
nyckel att öppna porten med, drog han
sig undan till sin enskilda våning.

Vi dukade Jack och jag. D. v. s.
egentligen Jack. Natten var tungt varm,
och genom fönstren, som stodo öppna,
insmögo sig ångor, heta och slippriga.
Omkring och mellan dessa slingrade
sig i skära gripande toner
orangeblommornas miserere. En hvit känner en
sådan natt en allt betagande mattighet och
förmår ej mer än sätta sig midt
framför solfjädern och låta luftströmmen
susande och hvinande fara igenom en.

Danskt smör, dansk skinka och danskt
brännvin intogo hedersplatserna på
bordet. Sedan Jack löst tiggerdoggen,
mottagit hans första glädjeyttringar och
ledt honom in som säkerhetsvakt åt
mig, fick han gå till tjänstefolkets
flygel. Bombo däremot skulle sofva på
en matta utanför min dörr för att vara
till hands, då gästerna kommo. Bombo
såg misstänksamt in i tigerdoggens
röda, lystna ögon, och for därpå med
handen öfver sitt hår för att försäkra
sig om att de olycksafvändande trådar,
som hans mor knutit om särskilda
lockar på honom ännu voro kvar. Trygg

i medvetandet om att så var fallet,
började han göra några hånfulla
grimaser åt djuret. Jag skulle just varna
honom, då en fräsande ljusström for
in genom fönstret och midt emellan
oss. Jag for upp och stödde mig mot
en stolskarm. Hunden strök sig
flämtande mot min klädning. Det
onaturligt vidriga uttrycket i hans ansikte var
borta, och jag kände min afsky för
honom få en tillsats af medlidande..
Nu kom dundret, golfvet liksom vek
undan en, väggarne skakade och
bordet riste, så att glas och porslin
blandade ett gällt kvidande i de öfriga
tonerna. Jag rusade förfärad upp för
trapporna, men hann dock lägga märke
till att Bombo glädjestrålande uppförde
en helig dans.

Då vi kommit upp i parkettsalen
och jag hunnit sansa mig litet, frågade
jag honom, hvad dansen skulle betyda,
men han låtsades ej förstå mig, och
hans ögon sågo så hårdnackadt envisa
ut, att det kom för mig, att jag
egentligen icke brydde mig om att veta det.
I stället gjorde jag ett försök att somna,
som utföll ganska lyckligt. Ett svagt
kvidande och rasslandet af en kädja
väckte mig omsider. Det var Jenny
—- apan — hvilken slitit sig lös och nu
huttrande satt på sängkanten bredvid
mig. Hon kunde aldrig vänja sig vid
blixtarne, som korsades mellan oss,
stackars liten, utan betäckte jämrande
sina ögon med händerna. Jag tog
henne till mig och sökte lugna henne,
hvarför hon till gengäld smackande
erbjöd sig att klia mig på öronen.

En blick på klockan visade mig, att
tåget borde vara kommet, och jag gick
nu ut på den åt gatan vettande
balkongen för att spana efter våra gäster.
Gatan och torget myllrade af folk. En
kines spelade ett positivliknande
instrument, några negrer och kulis enades
om att utföra en icke oskön dans efter
tonerna däraf, en kafferkvinna låg på
marken, antagligen berusad och tjänade
som spelbord åt några druckna sällar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0315.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free