Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Modern.
— Vyss vyss! Vyss vyssl
Den lilla.
— Mamma stygg ... far alltid snäll!
Modern.
— Tig unge! . . . O jag står inte ut
längre! Gud, min Gud! Hvad skall
det bli af oss!
Brister i gråt öfver det minsta barnet.
Den lilla flickan,
tystnar och ser häpen på modern, när
hon börjar gråta, därpå smyger hon
sig sakta fram och stryker med den
lilla smutsiga handen öfver moderns kind.
— Jo, mamma snäll också!
Den äldre dottern,
i detsamma in.
— Här har jag nu bröd och korf
och mjölk. Lägger de inköpta varorna
ifrån sig på bordet och böjer sig ner
och kramar systern. Nu får du bullar!
Nu får lillan bullar!
Den lilla flickan,
vill ropa till af förtjusning, men
häj-dar sig.
— Få vi väcka Albert nu?. . . O
får jag göra det!
Går efter en nick från systern fram
till sängen och kraflar sig öfver kanten
upp i bädden samt börjar ruska brodern.
— Albert! vakna Albert, för vi ska’
äta!
Albert, spritter upp yrvaken.
— Nej, har jag sofvit... Är det
inte kväll än . . . Hur länge har jag
sofvit? .. . Aj, lillan tynger så på min arm!
Den lilla.
— Nu ska’ vi äta bullar, Albert!
Albert.
— Kors ha vi mat?. . . Har far . . .
har far varit ... ser ni det då! Är far
inte här? Ser du det då, mamma!
Hvar är far?
Modern slamrar i spiseln i färd med
att göra upp eld med några sparade
vedstickor.
Albert.
— Gick far igen med detsamma?
I
Modern, kort.
— Far hade inte tid till att stanna . . .
han måste vara borta, Albert!
Albert.
— Jaså! Lägger sig ned igen mot
kudden. Ellen ger honom ett bröd, som
han mottar begärligt.
Så hungrig jag är! . .. Kom lillan,
ska’ vi äta!
De båda barnen mumsa tillsammans
uppe i sängen.
Albert
— Är det godt?
Den lilla flickan,
nickar med munnen full, får bara fram
ett läte.
Albert,
efter en stunds tystnad, betänksamt.
— Kanske far skulle bort och hämta
kläderna, mamma!
Den äi.dre systern
— Mor behöfver få litet mat i sig
nu, Albert! Du skall inte tala så
mycket med henne.
Till modern.
— Mamma får lof att sätta sig här
vid bordet, det är riktigt säkert, och
lägga ifrån sig ungen. Nu gör det väl
inget, om han skriker en smula!
Tar barnet från modern och lägger
ner det i en låda, som står på golf vet.
Det börjar strax att skrika med full
hals.
Modern och de öfriga barnen äta.
Plötsligt höres en häftig lultning i
väggen och därpå en till; moder?i och
den äldsta dottern se på hvarandra.
Modern.
— Det går inte an, Ellen, ge mig
ungen.
Ellen ger henne barnet, som tvärt
tystnar.
Modern.
— Vyss vyss! Vyss vyss! Vyss vyss!
Ellen.
— Lillan skall tugga ordentligt. Se
till att hon tuggar ordentligt, Albert,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
