Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far, därför att han super ibland, det
gör ni! Ni föraktar eran far!
Den lilla flickan.
— Jag kan inte andas, mamma!
Hon börjar gråta.
Mannen.
— Tyst unge, medan far din talar!
Tyst säger jag! ... Ni tycker att er
far är ett kräk och det gör du med
för rästen, käring! Jo! Du tycker, att
jag är ett fyllsvin, det vet jag nog!
Men nu skall jag säga er ett fridens
ord och sen skall jag säga ett till
po-lisdjäflarna, för det var skralt af dem
att de inte kunde hålla mig, det var
skralt af dem! Ta me’ fan var det
inte skralt af dem!
Ellen
skyndar fram och rycker fadern i rocken.
— Ja, far är så stark. Ingen rår
på far, det vore omöjligt precis! Ingen
är så stark som far, det sad’ Albert nyss!
Mannen,
leende bredt och sträckande ut ena
armen liksom till en omfamning.
— Ja se Albert, han håller åf sin
far! Han föraktar inte sin far, för
det att han super! Se opp, ungar!
Gör ett våldsamt språng inåt
rummet och raglar omkull på golf ve t.
Ett ögonblick ligger han orörlig,
liksom sanslös, så börjar han jämra
och förbanna.
Emellertid kommer eti brandsoldat
slingrande upp genom fönstret och in i
rummet. Efter få minuter har han
med van hand hissat ner kvinnan med
barnet, vidare de båda flickorna, som
mottagas den ena efter den andra af
manskapet på stegarna och så gossen,
hvilken gör motstånd, ropande med full
hals att de måste rädda fadern.
Slutligen fattar soldaten den druckne
om axlarna och försöker få honom pä
benen, med den påföljd att denne rusar
upp och begynner skrika pa nytt. nu i
fullt raseri.
— Jaså, är ni där nu igen, era
ga-lonerade satar! . . . Kom hit bara, så
skall jag min lif och själ sparka
in-älfvorna ur er!
Brandsoldaten, stannar förbluffad.
— Är ni spritt galen människa,
tänker ni brinna inne, var det därför ni
promt skulle på stegen! Ni är snygg ni!
Mannen, med en stor gest.
— Gå säger jag! För det är bara
bra om gubben brinner inne, så bli
de af me’n! . . . Gå för faen!
Brandsoldaten .
Prata inte dumheter nu utan kom!
Det är ingen tid att förlora!
Mannen.
— Kom inte. hit bara! Barn kan
du öfva dig på och käringar med, men
en karl är du så god och lämnar i
fred, så mycket du vet det . . . Om du
inte ger dig af, så får du stol’n i
skallen! Ge dig af bara!
Svängande en stol omkring hufvudet
går han lös på soldaten, som hastigt
retirerar åt fönstret.
— Ut säger jag!
Brandsoldaten, som märker huru
lågorna redan intränga genom väggarna
och att taket hotar att störta in,
finner ställningen ohållbar. Han svingar
sig raskt upp i fönstret och försvinner
utför repet.
Ett ögonblick står den druckne stilla
midt i röken, liksom besinnande sig. Så
vältrar han ovigt öfver fönsterkarmen
och hasar ner samma väg han kommit
allt under det att han vrålar och
tjuter som en besatt.
— Se opp djäflar, för nu kommer
gubben själf! . . .
Rösten aflägsnar sig tieråt, tills den
alldeles drunknar i dånet från elden
och braket af ramlande bjälkar.
Röda lågor hoppa öfver tröskeln,
och breda eldtungor slä in genom
fönster och väggar.
Rummet fylles helt och hållet af rök.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
