- Project Runeberg -  Varia. Illustrerad månadsskrift / Årg. 4 (1901) /
417

(1898-1908)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hjältinnan i fru Anna Wahlenbergs
»Med lyftad vinge» är väl icke alldeles af
samma skaplynne som Marta, ty denna
Nina tänker mera på sig själf än på
reformerandet af samhällsförhållandena, men
grunddraget i hennes karaktär är samma
själföfverskattning, inre högmod och
hänsynslöshet. Nina är dotter i en familj, som
från rikedom fallit ner i mera tarfliga
omständigheter, och hon måste bidraga till
sitt och det gemensamma uppehället
genom massagebehandling. Hon blifver i
den egenskapen assistens hos en ung
stockholmsläkare på modet, hvilken snart
blifver kär i henne, och de förlofvas. Men
doktor Garvell, en smula världslig af sig
som han är, visar i hennes tycke nog
mycken uppmärksamhet för de kvinnliga
patienter som kokettera för honom, och när
hennes misstroende äfven af en annan
anledning väckes, slår hon upp förlofningen,
till doktorns uppriktiga sorg och trots hans
allvarliga böner. Själf ser hon visserligen
i förstone »allt i grus och spillror omkring
sig», men tröstar sig oförväntadt raskt
genom att gifta sig med en ung sjökapten,
som älskat henne sedan barndomen. Han
för en stor ångare på Medelhafvet och hon
ömsevis bor i Marseille med sin lilla flicka
eller följer med på hans turer, men
gömmer i sitt hjärta känslan för sin första
fästman, är resigneradt tillfreds med sitt
lif och skänker sin man så pass mycken
ömhet hon kan. Ehuru hon ju icke
motsvarar hans passionerade tillgifvenhet och
är ganska likgiltig för hans svartsjuka, då
hon smått flirtar med förtjuste unge män
bland passagerarna. Så upptäcker hon en
dag, att kaptenen under en resa har haft
något att göra med en af den kvinnliga
betjäningen på båten, och då är det slut
med samlifvet. Mannen sörjer sig till
lung-och hjärtsjukdom och dör, och hon kan
ej annat än erkänna för sig själf att hon
genom sitt uppförande dödat honom, men
så djupt har hon känt sig kränkt af hans
tillfälliga otrohet att, skrifver hon till sin
fostersyster, »jag vet dock, att om jag fick
honom lefvande tillbaka skulle jag göra
om det lika långsamt och säkert». — Så
reser hon upp till Sverige, träffar där
tillsammans med doktor Garvell som under
årens lopp också hade tröstat sig och
för-lofvats med denna fostersyster Selma,
tecknad såsom en lika sympatisk, älskvärd,
enkel och uppoffrande ung flicka, som Nina
i själfva värket är motsatsen. Och så
vakna gamla minnen och känslor, och Selma
får ett nytt tillfälle att uppoffra sig, såsom
hon gjort under hela sitt lif: hon ser
nämligen hur den gamla kärleken åter
upplågar hos båda, och vill ej stå i vägen, samt

FRU SOPHIE ELKAN.

gifver därföre doktorn fri från hans löften.
Nina skulle resa åter till Marseille och
doktorn skulle säga henne farväl. »De
blefvo stående en stund hand i hand, och
så skildes de. Men afskedet var stumt.
De sade icke adjö.» Så lyda slutorden
i »Med lyftad vinge.» Titeln är konstlad
och oklar. Hufvudpersonernas karaktärer
likaledes utom Selmas. (Albert Bonniers
förlag).

H H H

En riktigt liflig, glad och rar skildring
af en ung flickas barndoms- och
ungdoms-lif gifver fröken Anna M. Roos i »Marika».
Den är skrifven med på en gång humor
och hjärtlighet, med skälmskhet och känsla
i förening, framför allt med en träffsäker
blick för — kanske eget minne af — både
lekarnes och utvecklingens tid. Fröken
Roos är en mästare i konsten att skrifva
för barn och om barn. Detta hennes
nyaste arbete är nu visst ingen barnbok i
egentlig mening, men den delen, som skulle
kallas så, är afgjordt den bästa. Det sista
kapitlet »I främmande land» med den också
främmande historia, som däruti berättas,
förefaller nästan tillkommet för fyllnadens
skull och dess sentimentalitet står ej rätt
väl tillsammans med den friska
omedelbarheten i allt det föregående, (Abr.
Lund-quists förlag.)

* * *

Under den gemensamma titeln »I
Fågelperspektiv» har sammanförts några
berättelser af fru Sophie Elkan, hvilka förut
förekommit spridda i åtskilliga, under förfis
pseudonym Rust Roest utgifna,
novellsamlingar eller publicerats i tidskrifter. De äro
samtliga skrifna med liffull talang och med

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:57:32 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/varia/1901/0421.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free