Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till förf:s deduktion nödvändigtvis här måste
inskränkas, afser endast att i största
allmän-lighet gifva någon föreställning om förf:s
idéei och därigenom söka förmå
kunskaps-älskande läsare att direkt göra sig bekanta
med hans system i dess angifna
inskränkning till ndgra sidor af tillvaron*.
Utgående från den principen, att lif är
detsamma som förmåga af rörelse eller
kraft till förändring, samt att de universella
grundkrafterna (ljus, värme, elektricitet
o. s. v.) äro blotta former af rörelse, visar
förf. huruledes både den organiska och den
oorganiska värkligheten samt alla yttre ting
ligga inom lifvets gränsområde och att
själfva döden endast är ett minimum af lif,
icke negationen däraf. Genom oupphörlig
attraktion och repulsion befordras lifvets
utveckling på jorden, och samväsenheten
emellan lif och kraft visar sig på många
sätt, särskildt slående i elektriciteten. —
Världen är ej i värkligheten sådan hon
visar sig för vår omedelbara uppfattning,
ty materien är bunden vid de mänskliga
sinnesorganen, därföre behäftad med
inskränkningar, således relativt ovärklig.
Men den har till grund eller »bakom sig»
en substantiell värld, hvars med olika
egenskaper utrustade lifsformer äro varelserna
och tingen, såsom de för våra sinnen
framstå; det är den inre, substantiella, världens
utåt riktade egenskaper, innehålla
gränsbestämningar, som för oss forma sig såsom
materie. — Själslifvets arbete hos
människan förrättas genom de lefvande cellernas
arbete, men på ett mellan kroppens alla
funktionerande organer underliggande
sam-manhållningsnät, som konstituerar jag’et.
— Antagandet af en supranaturalistisk värld,
värkande genom andra lagar än de
naturliga, betraktar förf. som en orimlighet
hvar-vid han ironiserar på ett ganska roligt sätt
mot den modärna spiritismen. —
Individerna äro blotta genomgångsformer, i hvilka
arttypen från släkte till släkte fortlefver;
Gud är den, såsom dess sanna lif, i alla
de otaliga föremål, hvilka tillsammans
utgöra världsalltet, närvarande världsenheten.
Huru världsenheten lefver sitt enhetslif och
huru den förnimmer sig själf, därom veta
vi intet; men därigenom att denna, d. v. s.
gud själf, är lifvet i världen, och lifvet,
såsom sådant, är själfrörelse och
själfvärk-samhet, så differentierar världslifvet sig
själft, antager en oändlighet af former, (af
hvilka vi endast kunna uppfatta de oss
aldra närmast liggande,) som alla äro guds
* För dem, som önska göra sig bekanta med
förf:s filosofiska system i dess helhet, påpekas
hans stora arbete, »Tsätalät-Ordens
Vishetslära».
uppenbarelseformer. Och i betraktande af
gudsväsendets oändliga innehåll har
kristendomen gjort rätt i att mellan gud, såsom
världsgud, och mänskligheten uppställa en
medlare, hvilken är det förkroppligade
män-niskoidealet, framstäldt i vår
religionsstif-tares historiska uppträdande i tiden. Guds
inneboende hos oss ger icke blott större
klarhet och renare uppfattning af
gudsvä-sendet, utan medvetandet härom gör oss
ock till sannare och värdigare människor.
Professorn i filosofi hr K. R. Geijer och
i fysiologi hr Hjalmar Öhrvall vid Upsala
universitet hafva bägge utlåtit sig med
erkännande om arbetet, hvilket de anse väl
förtjänt af den bildade allmänhetens
uppmärksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
