Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN HVITA KLÄNNINGEN.
PARIS BILD af FRANQOIS COPPÉE.
Övers, af S. L—r.
Herrar brasilianer med sin
snusfargade hy och sina fjättrar af guld, sina
portföljer och dokumentsväskor
svällande af vidlyftiga räkenskaper i
mil-reis och reis, inbilla sig att de känna
Paris, så snart de bevistat en
operettpremiär, gjort en tur i
Boulogne-skogen och superat på en nattrestaurang.
Men sanningen är, att en flitig
iakttagares hela lif icke skulle förslå för att
i grunden utforska den underbara
metropolen, där hvarje kvarter, ja, till
och med hvarje gata har sitt
egenartade tycke, sin strängt personliga
karaktär. Skillnaden mellan de olika
typer man möter är så starkt markerad,
att hvarje öfverflyttning till annat
område förefaller otänkbar. Hvilken
anledning till djup förvåning för flanören,
om han t. ex. finge se en judisk
cou-lissier * tråda vägen öfver Institutets
fridfulla gårdar!
Just dessa oändligt växlande
skiftningar i den stora stadens minspel
utgöra för den värklige, den parisiske
parisaren en outtömlig källa till
intresse och vidmakthålla hos honom —
förutsatt att han är begåfvad med
någon smula fantasi -— den förmåga att
samla friska och lifliga intryck, som i
regeln anses för den nyanlände
främlingens uteslutande privilegium. Jag
själf, som är född i Paris och alltid
bott i Paris och med samma rätt som
Alfred de Musset skulle kunna utbrista,
att jag känner hvarenda gatsten där
— ja, det händer mig ännu i dag, att
* Børsspekulant, som afsides på börsen och
före eller efter rätta börstiroman, uppgör sina
affärer.
jag faller i förundran öfver nya
upptäckter, som jag ofta nog gör under
mina promenader på vinst och förlust.
Har jag kanske icke funnit ett
motstycke till en veneziansk kanals tysta
melankoli — strax bakom
Gobelinsfabriken 1 Och har jag icke på några
stegs afstånd från Marsfältet, i
Grenelle, sett en öppen plats, bränd af
solen, som på ett hår när liknar en
dylik i Kairo — en ypperlig
dekoration till general Klébers död för den
fanatiske Suleimans dolk!
Då jag först slog mig ned i den
af-krok af Fatibourg Saint-G er main, där
jag ännu bor kvar efter ett tiotal af
år, fattade jag genast en synnerlig
förkärlek för rue Rousselet, en mycket
stilla, nästan landtlig gata, som börjar
så godt som alldeles utanför min port.
I 171de seklet bar den namnet
Vlm-passe i/es Vaches* och var antagligen
på den tiden ingenting annat än ett
stycke sumpmark, ehuru visserligen
redan då några grand-seigneurer låtit
uppföra »landthus» åt sig i trakten,
och M:me de la Sabliére, La Fontaines
förträffliga väninna, hade sin sista
bostad därstädes, helt nära »Hemmet för
obotligt sjuka». Ett palats från förra
århundradet,** beläget i hörnet af rue
Oudinot, är numera
Saint-Jean-de-Dieu-brödernas hospital, och träden i den
tillhörande vackra parken resa sig högt
öfver den gamla anfrätta muren, som
sträcker sig i det närmaste längs efter
hela högra sidan af rue Rousselet. På
motsatt sida är gatan kantad af en
* Kan möjligen återgifvas med »Kovägen».
** Detta är skrifvet på 1890-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
