Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett blekt anlete med slätkammadt,
kastanjebrunt hår under en svart hufva.
Hon måtte snart nog ha fått en
obestämd förnimmelse af det medlidande
jag kände för henne, ty hon besvarade
mitt ögonkast med ett vemodigt leende.
Och från den stunden sade jag alltid:
»goddag, min lilla vän», när jag mötte
henne ute.
Tiden gick — ack, ett par tre år
försvinna som en dröm! — och en
torsdagsförmiddag i början af maj, då
Saint-Jean-de-Dieubrödernas trädgård
strålade i vårens nyfödda grönska,
märkte jag, när jag vid elfvatiden
trädde ut genom min port, att rue
Rousselet hade en föga vanlig
fästprägel öfver sig. För tusan! Det var ju
barnens första nattvardsgång den
dagen! ... Ja, familjefadern-arbetaren,
som hvarje afton studerar sin tidning
och är en fruktansvärd jesuitslukare,
må deklamera bäst han vill — »vi ä’
väl inga hedningar häller», förklarar
mamma, och slutet på visan blir, att
barnen få »gå och läsa» i alla fall.
Och när sedan den första
nattvards-dagen är inne, blir detta alltid en kär
anledning för söta far att taga sig
ledigt och fästa en smula för en gångs
skull! . . . Den radikale skoflickaren,
som jag såg stå där och rcka pipa i
dörren till sin bod, kunde gärna rycka
på axlarna och mumla »ack och ve»
mellan sina tänder hur mycket han
gitte —- faktum var att gatan, honom
till trots, hade sin söndagsmin på sig!
Men se där — en liten tvätterska,
som rusar i väg med en stärkskjorta,
styf som ett harnesk... åh, skynda
sig, skynda sig, mitt kära barn!
Kunden väntar, han har redan slutat den
viktiga rakningsprocessen framför den
lilla spegeln, som han hängt upp i sitt
fönster, och han är mycket, mycket
otålig . . .
Äfven hos konditorn på rue de Sevres
råder oro och ifver. Alltsedan
gårdagens afton har det inte varit annat än
beställning på beställning — pastejer,
tårtor, bakvärk, allt har en strykande
åtgång. Och frukthandlerskan från rue
Rousselet n:r 9 håller som bäst på med
att ställa till en scen, därför att man
olyckligtvis råkat glömma hennes
nou-gatbakelser ....
Men hos traktens hårfrisör — -
butiken lyser i sin blå målning, och
skylten, som hänger utanför, den
traditionella tennskålen, sättes i rörelse af
vårvinden — är brådskan slut för
längesedan, ehuru det ännu osar
ganska starkt af brändt hår därinne.
Bevars väl, hela barnskaran var där
redan kl. sju på morgonen för att bli
vederbörligen »snyggad» !
Och nu är det öfver alltsammans,
man kommer tillbaka från kyrkan, och
människorna samla sig i fönstren för
att se de unga nattvardsgästerna gå
förbi . . .
Gossarna, i splitternya kläder och
med sina hvita, guldfransade brassar ds*
gå där helt segerstolta —
undantagandes stackars Victor, snickarens gosse,
som ser hängfärdig ut, men så har han
också trakterats med örfilar på
morgonkvisten. (»Ja, hvarför skulle han gå
sta’ och spilla sylt på sina fina byxor,
det vill jag fråga! Aldrig gör då den
pojken annat än dumheter, men det
här ska’ lära honom ...» och Victors
mamma nickar energiskt åt den af
sympati öfverflödande grannfrun, som
hon hedrar med sitt förtroende.) Men
hvad som är allra vackrast att se, det
är flickorna — i hvita klänningar och
slöjor! I synnerhet äro de blonda till
sin fördel! Den luftiga slöjan klär
dem förtjusande väl. Det veta de
också af, de små satungarna, och de
slå ned ögonen för att se ännu
oskuldsfullare ut och begagna på samma gång
tillfället att beundrande betrakta sina
silkesvantar, en lyx, som denna dag
förunnats dem för första gången. Hvad
* Ett slags gehäng af hvitt siden med
guldfransar nedtill, som enligt bruket i Frankrike
bäras af gossar, hvilka begå nattvarden för
första gången.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
