Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var som förgjordt. Alla
människor, både hvita, svarta och
randiga, ville nu ha svenska askar.
Kommersen gick som en dans. På två veckor
var hela lagret läns. En af mina
bekanta berättade mig att han förgäfves
varit och frågat efter dem i boden, och
handelsmannen hade med en beklagande
axelryckning försäkrat att han först om
någon tid kunde vänta en ny, större
sändning.
Det var med en viss tillfredsställelse
jag på aftonen samma dag stack in
hufvudet i butiken. Handelsmannen
stod just och vägde kaffe.
Behöfver ni inte snart några fler
tändstickor? frågade jag. Jag har
några ton därhemma, som ni kan få
öf-verta till tio procent öfver inköpspriset,
sa’ jag.
Nu var det hans tur att tiga och
köpa tändstickor.
HVITA ROSOR . . .
Såg du på kyrkogården i går
En graf, — förglömd sedan många år —
Förutan vård, utan huld och ans
förutan blommor och nyflätad krans? .. .
— Såg du, på kullen, bland gräs och strå
tre hvita rosor allena stå?. . .
Tre hvita rosor. . . Nåväl, så vet!
De täljde för dig en hemlighet:
Att den, som i mullen ren slumrade sött,
i lifvet en endaste vän ej mött.
Och därför i bitterhet, hat och kif
framsläpat sitt tunga och usla lif. . .
Men på sin dödsbädd likväl förstått
att han i lifvet själf vilse gått
och ångrat att aldrig han vänskap gaf,
och gått med ångern ned i sin graf. . .
De hvita blomst, som på kullen gro,
de vittna om slumrande vandrares ro ...
Hjalmar Wallander.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
