Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
baka, var den vetenskapliga kunskapen
om hafvet torftig och otillfredsställande.
Nästan tre femtedelar af jordklotet äro
täckta af vatten, och lifsvärksamheten
är större — mycket större — i hafvet
än på land, både hvad det
vegetabiliska och animala lifvet beträffar, och
likväl hade
dessa väldiga
områden icke
utforskats.
Huxley hade
väckt intresset
för denna gren
af forskningen.
Då han
undersökte en del
prof, upptagna
medels
bottenskrapa, fann han
spår af en grå,
gelatinös massa,
som nästan
liknade protoplasma. Han
bestämde densamma som
urslemmet, den
organiska begynnelsen af lifvet. I
hafvets djup, i
mörker och köld
flöt lifvets källa,
af hvilken allt
det gröna
växt-lifvet och allt
animalt lif på
jorden kommit
till. Och om allt
lif i land skulle
slockna, så
fanns dock här
material till en ny skapelse.
Men då sir John Murray och de
andra vetenskapsmännen ombord å
Challenger började studera problemet,
funno de, att Huxley hade blifvit
vilseledd af det faktum, att stark sprit,
sådan som användes för att bevara
preparaten, utfäller ett gelatinöst ämne
ur hafsvattnet. Denna flockliknande
fällning kallade Huxley oriktigt nog
Bathybius, d. v. s. urcellmassan. En
vacker teori blef på detta sätt grusad,
men de fakta, man fick tillfälle att sätta
i dess ställe, voro icke mindre underbara.
I stället för att vara den första plats
på jorden, där
lifvet visade sig,
befanns det
djupa hafvet,
enligt de
slutsatser, hvilka
gjordes af
vetenskapsmännen å
Challenger, den
sista. Då de
lefvande
varelsernas antal i
det grunda
vattnet började
blif-va alltför stort,
och då
svårigheter uppstodo
att skaffa föda,
tvungos de
svagare arterna att
söka sig ned i
de stora djupen,
där de i fred
kunde framlefva
sitt lif, och där
deras
kroppsbyggnad snart
nog utvecklades
till en form, som
motsvarade den
nya
omgifnin-gen. Följden
har blifvit, att
man nu finner
lif öfverallt i
hafvet, t. o. m. på dessa fruktansvärda
djup fem eng. mil eller mer under ytan.
Världs oceanernas yta är full af lif,
ehuru vattnet där synes så klart som
gärna är möjligt. På ett djup af 300
fot finnas både djur och växter; under
detta djup upphör växtlifvet och man
finner endast djur. Hafsytan är som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
