Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN AF MALMBÄRGETS GRUFVOR. Mel«nder foto,, Malmb
1809, hämmades emellertid
Hermelins värksamhet 1810, och
1818 samt något senare
kom-mo de Hermelinska värken i
Karl Johans ägo.
Från 1855 till 1864 ägdes
Gellivara-värken först af
åtskilliga norrmän samt svenskarna
V. Kjellberg och F. Kleman,
sedan af »Gellivara Aktiebolag»
med Kjellberg som störste
aktionär, hvarpå de öfvergingo till
ett engelskt bolag, som gjorde
ett misslyckadt försök att
medelst järnväg och kanaler
förbinda grufvorna med kusten.
Redan på 1850-talet
framhölls, att Gellivara Malmbärgs
skatter aldrig kunde gifva vinst
förrän den dittills vanliga
primitiva malmforslingen med ren
och pulka — renens lass får ej
väga mer än ungefär 100 kilo
— utbyttes mot transport å
järnväg en större eller mindre
del af den långa vägsträckan
till masugnarna eller kusten.
Det engelska bolaget nedlade därför i
slutet af 1860-talet högst betydande
kostnader för förvärkligandet af en plan
att medelst järnväg förbinda Gellivara
med Luleälf något ofvanom Storbacken
och göra den 12 mil långa sträckan
där nedanför segelbar genom kanaler
förbi ett par forsar.
Sedan ungefär 1 million kr. offrats
på kanaliseringsarbetet, afstannade
försöket och gjorde bolaget konkurs. Dess
egendomar kommo nu, 1869, i ett nytt
engelskt bolags händer, och detta
återupptog i slutet af 1870-talet sträfvan
efter tidsenliga kommunikationer, men
nu efter en förändrad plan: en järnväg
skulle byggas från Luleå förbi de stora
lappländska malmfälten i Gellivara och
Jukkasjärvi ända fram till Ofoten vid
Altanten. Koncession erhölls 1882,
arbetena börjades 1884 af ett engelskt
järnvägsbolag och i mars r888 kom det
första malmtåget från Gellivara till Luleå.
Grufbolaget, som i början
förbättrade och nybyggde flera masugnar och
uppförde Altappens vals- och
manufakturvärk, kom snart, på grund af sina
oerhörda privilegiiskogar, att drifva
sågvärksrörelse och försummade
gruf-driften, så att ej nödiga
»försvarsarbe-ten» gjordes, d. v. s. stadgad
malmbrytning för beviljad inmutning
utfördes ej.
Häraf begagnade sig med större
fyndighet än nobless öfverste C. O.
Bergman, som tog syn på malmbrytningen
och fick bolagets rättighet upphäfd,
samtidigt med att han själf inmutade
större delen af Malmbärget kort efter
Gellivara-järnvägens fullbordan.
Bolaget kom på obestånd och måste i hast
realisera alla sina egendomar i
Lappland och Västerbotten, hvarvid
grufvorna, väsentligen på grund af process,
öfvergingo till den af Bergman jämte
konsul Broms 1889 grundade Gellivara-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
