Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han besinnade sig ett ögonblick och
tillfogade sedan med lägre röst:
»Min — hustru önskar, att icke bli
sedd. Fruntimmer ha vid vissa
tillfällen sina idéer. Har du förstått —
eller det blir att hänga öfver latrinen
vid första knyst, och det i sällskap med
den satan, som släppt dig ut. Marsch!»
Mannen mumlade något om att man
kunde lita på honom samt lommade i
väg. Men ännu skalf han som ett
asplöf. Han var fin och ömtålig.
Musiken hade varit hans yrke. Allt af
elakt sinnelag, som han ägde hade
samlat sig i det olyckliga ögonblick, då
han blef dråpare. Det hade liksom
sparat sig till detta förfärliga, aldrig
varit synligt förut, aldrig visat sig efteråt.
Mild och svärmisk, nästan i barndom
framlefde han sitt lif. Och nu hade
han blifvit hotad med hvalfstraff. Jesus!
Hvalfstraffet var något förfärligt.
Fångens hufvud och axlar nedprässades
mellan hans knän, och sålunda
hoprullad till en boll upphängdes han med
hufvudet ned nattetid öfver af
kommendanten namngifvet ställe. Mannen
nästan grät af fasa, där han stapplade
bort öfver den klippiga terrängen.
Men kommendanten vände cyniskt
småleende om till paviljongen och
älskarinnan. Han väntade väl icke att finna
henne i vanmakt, men ändå
frapperades han af den stolta glöden i hennes
ögon och hållningens okufliga trots.
»Må man trampa mig i stoftet! Du
är min herre och dig tillhör jag!»
Han svarade med att sluta henne i
sina armar. Spegeln i sin förgyllda
ram öfver kanapén återgaf bådas bild
i denna lidelsefulla omfamning —
flickan i urringadt snibblif af brunt taft
med små skära muscher, och med ett
dun af lockar kring de mjuka kinderna,
som ömsom rodnade, ömsom bleknade
under de växlande intrycken af
outsäglig lycka och spännande oro. —
Mannen i tillbakakastad uniformskappa,
reslig med ögon af ljungande blått, med
regelbundna, stolta drag och mörkröda
läppar, lätt slutna — färdiga till ett
utbrott af kyssar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
