Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles fullproppade med hästar, och
de som kommo sist bundos vid
järnöglor rundt väggarna. Hela gården
var full med allehanda åkdon, och ett
par rader vagnar och bukiga trillor
hade man fått köra ut på den
närmaste huggna hveteåkern.
Inne i ryggåsastugan var fäjadt och
outsadt och klädt till storgille. Golfvets
nötta bräder voro strödda med den
finaste hvitaste hafssand och hackadt
enris. Väggarna voro behängda med
mjölkhvita hemmahväfda, tapeter med
smala bårder, röda och blå enligt
gammaldags mönster. De stora gröna,
järnbeslagna ekkistorna med rankor af
rosor och änglahufvuden på framsidorna
voro höljda af brokiga, storrutiga täcken.
Den lilla tennkronan i taket och
tenn-stakarna i väggarne voro nyskurade,
och på hyllorna omkring den väldiga
spiseln och öfver dörren skeno
kopparkärlen som solar.
På de stora långborden, på de
väggfasta bänkarna, på stolar och på
golf-vet, ute i köket och i småkamrarne
— öfverallt skådade man förningens
skatter. Pär Truls var visserligen ej
så barskrapad, och mat fanns det på
Snärpa, tillräckligt att mätta en half
by om det skulle knipa, men aldrig
har det väl varit riktigt fin sed att
komma med två tomma händer till gille,
hvarken till bröllop eller begrafning.
Nej, bra med förning, både vått och
torrt, skall det vara, om man är rejält folk
och vill bli estimerad och välkommen.
Det närmade sig gåsslakttiden, och
på långbordet prunkade bortåt ett
dussin gäss i all sin skinande feta prakt.
Lindade i hvita dukar stucko slaktade
smågrisar här och där fram sina
trynen, och på bänken låg en lång rad
af salta torkade fåralår, ljufliga
»fioler» att spela på. Korgar fulla med
ägg trängdes med stora smörbyttor,
och det blå- och rödrutiga täcke,
som höljde den forna äktenskapliga
sängen, hade man radat fullt med
väldiga gulbruna sockertårtor, goror, kle-
nättor och annat fruntimmerskrams.
Utanför köksdörren hängde knippen
med tjocka ålar vid sidan om en
ny-slaktad gödkalf och dito lamm, och
på en träbock ett stycke därifrån lågo
ölkaggarne, väntande att bli tappade
på sitt svarta skummande innehåll. Det
såg ut till att bli ett gille med kläm
och mening i, och då och då flög ett
förväntansfullt belåtet leende öfver
anletena, som dock ännu för syns och
skams skull bibehöllo en allvarlig
be-grafningsmin.
Där stodo de goda dannemännen i
sina långa svarta vadmalsrockar, hvita
tjocka yllestrumpor, kortbyxor och skor
med silfverspännen. Och de likaledes
svartklädda mororna och töserna sprungo
beskäftigt omkring och ordnade med
förningen så ryggsnibbarne fladdrade
på de runda hvita hättorna.
Den nyss vordne änkemannen gick
omkring bland begrafningsfolket och
tog emot »sorgens beklagande» så godt
han kunde. Ty var det inte förunderligt
med Pär Truls! Fet och trind och
tref-lig i ansiktet hade han alltid varit, och
den gula skäggkransen under hakan
hade ännu knappast något grått strå.
Men det tycktes vara slut med
sorgmodigheten — jaja, visserligen suckade
han både djupt och anständigt, men
de gamla smilbårorna i de välmående
kinderna hade kommit tillbaka, och det
fanns många bland de gamle som sade,
att han såg bra mycket mer hängfärdig
ut på brölloppet än på den här
begraf-ningen.
Som han gick där och vankade mötte
han Anders på Fäladen. Nog var
Anders en gammal filur och hästskojare,
men ingen hade väl ändå trott att han
skulle gå så långt i förakt för heliga
ting att komma på en hemmansmoras
begrafning i rödrutig västl
Men där stod han bredbent och
nac-kastyf med sin tjocka guldlänk på
magen, och då han fick syn på Pär, slog
han honom på axeln så det sjöng i
skrofvet, krama hans näfve och sa:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
