Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, det säjer ja dej Pär, att
beklaga skulle ja, men ja är en rejäl
bonne och därför så säjer ja dej
acku-rat i synen: Lycka tel
Men det var inte bara Anders på
Fäladen som var ogudaktig. Stodo
där inte ett par pojkar från Hittarp
och Domsten och Måns skeppare från
Viken och kråmade sig i stora rödgula
silkeshalsdukar!
Detta var ju okristligt i sig själf, men
angående de där halsdukarne fanns det
nog en särskild historia, som man gjorde
klokast i att berätta tyst. Likaledes
angående de där två stora kaggarne
med starkt spanskt vin, som
Hittarps-pojkarne och den gamle krutgubben
från Viken haft med sig som förning
till begrafningsgillet.
Men man skall inte lägga sig i
nästans gärningar, hvar och en sörjer
för sin bärgning. Nog visste de som
trampade det enrisströdda golfvet i denna
ryggåsastuga, att Måns Skeppare var
den mest genompiskade lurendräjare
på en god del af kusten, men ännu
hade ingen dragit i tvifvelsmål, att han
var lika hederlig och aktningsvärd för
det. Och Pär Truls och mången med
honom visste tillfyllest uppskatta det
billiga pris den ljusa och dock så
starka och ljufliga konjak, hvarmed
Anders på Fäladen och ett par andra
gubbar nu som bäst förfriskade sig ur
små tennbägare borta i en krok.
Men de rödgula silkeshalsdukarna
och det spanska vinet? Nå det hände
ju ofta att ståtliga sydfarare rände opp
på Flittarps ref och fastnade där för
evigt. Hvem var närmast att bärga
flytande gods, hvem var närmast att
visitera vraket? Den som kommer först
till kvarnen, får först mala. Och skulle
en yxhammare råka träffa skallen på
en främling, som utmattad hängde kvar
vid rigg eller reling, hvem kunde veta
om han kommit sig, om man än gjort
sig besvär att släpa honom i land?
Det är skönt att ha egna lagar och
praktisk moral.
När Anders på Fäladen fått sig
några ingångssupar började han för de
närmaste gubbarna hålla ett litet privat
griftetal öfver den aflidna:
— Ja, det säjer jag er, gubbar, att
gjorde Pär rätt så tog han och la en
gammal lie öfver’na i kistan. För stål
är sådana där rädda för, det är det
enda som håller dom i skinnet. Annars
ska ni få se, att hon kommer att traska
här om nätterna i många år ännu, det
lea stycket.
Ungar hade hon gudskelof inga, och
det kan en väl begripa då hon kunnat
begå sig minst femton gånger innan
hon blef gift. — Inte för ja vill säja
nå’t ondt om ’na när hon ä dö, men
nog vet ja hvem det var som satte
spatt i benen på min bläsiga märr, och
mor vet nog likaledes hvem det var
som förgjorde korna, så di ble magra
och eländiga som Faraos sju magra
nöt och inte släppte ifrån sig så
mycket som en tår mjölk i förfjor sommar.
— Nå, »dömer icke, så varden I icke
dömda», säger Herren, men nog ska
väl rackarkonan få sin ärliga lön för
att hon satte engelska sjukan på alla
tre ungarna hos Nils på Myren nere i
Laröd, så di ble krokryggiga
krymplingar ■ och sköra i benen och får gå
som skuggor för världen i all sin tid!
Anders på Fäladen tystnade några
ögonblick, men då samtliga gubbarne
nickade gillande styrkte han sig
ytterligare med en ingångsbägare och
fortsatte :
— Ja, det- är då säkert som amen
i kyrkan, att hon var släkt med gamle
Skam och Blåkullafolket. Ni kommer
väl ihåg den gamla statarestugan ett
stycke oppåt landsvägen härifrån. Den
brann ju opp för fem sex år se’n fast
ingen visste hur de gick till, för inte
hade där bott folk på många herrans
år. Nu taltes det om, att Långhakan
brukte tassa dit opp när det blifvit rik-.
tigt mörkt på efterhösta-kvällarna, och
det skulle vara roligt att veta hvad hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
