Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick han en liflighet i rörelserna, som
han annars saknade. Hans gång
blef lätt, takten blef gubbaktigt rask
och käppen stötte i gatan med en
friskhet i smällen, som kom
människor som gingo före honom att
vända sig om. Han var som
förvandlad. Men småningom sjönko
energiböljorna, han blef åter gammal och
or-orkeslös, farten saktade af, och när han
arbetade sig uppför trapporna,
hördes hans pustningar, tunga som
alltid. Sedan han stått en god stund
och trefvat efter nyckelhålet,
öppnade han sakta och stängde
omsorgsfullt, gick så genom de skumma
rummen in i sin verkstad ....
Ägnade han någon tanke åt dessa
föremål, som fyllde våningen, alla
dessa husgeråd och prydnadssaker
som stodo där kvar från de
lyckliga åren i hans lif? Det är
knappast troligt 1 Lutad gick han
genom filen af rum in till det
innersta, där han sedan åratal framlefvat.
Men till det rum, där hans son dog,
bär han ständigt nyckeln på sig och
har icke tillåtit någon att där inträda.
Så har jag tänkt mig det, att om
natten, när sorlet i staden tystnat,
husmurarne upphört att vibrera och
de flesta friska människor insomnat,
då finnes bland de sjuka till hvilka
sömnen icke kommer, en gammal
man, som med ett ljus i handen
vandrar genom en lång fil af rum
till en dörr som han öppnar och
i det rummet står en säng bäddad.
Det synes ännu en fördjupning i
kudden efter ett hufvud, den är kall
denna bädd, och kallt är i rummet,
men här inne sitter den gamle länge
och drömmer . . .
I alla händelser påstås det i huset
där han bor, att man sett ljussken
nattetid under gardinen i
dödsrum-met, men det ligger ju så nära till
hands att komma med dylika
påståenden. Så mycket är säkert, att
när på bjudningarne värdfolket
kommer till detta drag i hans
historia, damerna börja känna sig
hemska till mods och tänka på spöken
och spökrum. Själf har jag vid ett
tillfälle berättat detta sällsamma fall
af ett människolif i en krets af män,
därtill föranledd af ett replikskifte,
som synes mig kasta en viss gräll
belysning öfver åtskilligt.
Vi befunno oss på resa in till
staden en vän och jag och hade
kommit tillsammans med ett litet
sällskap köpmän, som vi kände
obetydligt. Samtalet hade råkat in på
några af de nyaste skandalerna inom
pänningvärlden, — jag vill minnas
att det rörde sig om en engelsk
lord, som på ett mindre hederligt
sätt vetat att förkofra sin
förmögenhet enormt, då min vän, som ej är
någon ungdom till åren, men
frispråkig och nästan lika hänsynslöst
ärlig som en ideelt anlagd yngling,
utropade:
— Jag inser faktiskt inte, hvarför
man skall skaffa sig så rysligt
mycket mera pängar än man strängt
taget behöfver!
En af köpmännen, en fetlagd
medelålders man invände emfatiskt.
— Med detta resonnemang, min
bäste herre, skulle det modärna
samhället gå under 1
— Så låt det det då!
Samtalet hade antagligen afstan-
nat här, om icke köpmannen gjort
en stum höjning på axlarne, som
högeligen förolämpat min vän.
Han utbrast:
— Om jag hör att en person
arbetat sig upp från en obemärkt
ställning utan ett öre på fickan till
rikedom, så känner jag det modärna
samhället tillräckligt för att väga
säga det, att så bra går det inte i
regel för en strängt hederlig man!
Köpmannen replikerade.
— Nej, inte för en odugling, det
har ni rätt i!
För att förekomma ett allvarsamt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
